torsdag

diket vid grannens dammar

under förra veckans promenader tog jag ledigt på torsdagen för att städa och klippa gräs och annat. Idag ville jag inte det, utan tänkte mjuka upp de stela benen med en lugn promenad istället, och lugnt det blev det. Två gånger stannade jag och pratade en stund på vägen, den ene var fågelskådaren och den andre var min vän J som jag visste att jag skulle stöta på en dag, frågan var bara när- hon hade dock få ta en paus från löpningen under sommaren, berättade hon, eftersom hon hade överansträngt knäet. Fem dagars löpning i veckan är inte nödvändigtvis bra för hälsan...

Idag sken solen igen, men det var kyligt om morgonen, 7,8°, så jag drog på mig ullsockar i sandalerna. Jo, du läste rätt. Och jag törs knappt skriva det, men jag hade sandalerna på mig igår också. Ser inte fram emot att handla löparskor och ännu mindre att trycka in mina tår i dem, senast jag köpte löparskor var på Löplabbet på Kungsgatan, skorna gjorde att jag tappade min ena tånagel och jag har fortfarande problem... en öm tå skulle man kunna säga.

den lilla vita pricken på räcket är strömstaren

Idag var vägen mot bäckravinen blockerad av en bok som hade knäckts över bron. När jag skulle forcera hindret satte sig en strömstare på räcket, bara ca 5 meter från mig. Där satt han och guppade med gumpen och så sket han en projektil mot bron - som om han ville säga mig något - och fortsatte mot forsen. Jag trotsade dock detta omen och kröp under trädkronan och fortsatte min vandring.

Idag tog jag en kortare tur inne i ravinen och gick upp för Offastigen istället. Det är en bredare stig men inte sämre på något vis, vägen skär genom ravinbranten och du går ibland under de knotiga bokarnas trädrötter. Himla vackert.

På hemvägen kunde jag njuta av den värmande solen i ansiktet och fick ta av mig sockarna. Ute på fältet mitt emot grannens dammar dök en falk ner mot den nyplöjda rågåkern. Imorron tar jag med mig kikare.