Deus ex Machina

Pieter Brueghel d.ä. 1567
"Das Schlaraffenland"
Altes Pinakothek, München

så sitter jag här hemma igen och njuter av en god väns musikfavoriter på Spotify, eldar i vedspisen och sorterar bland fotona och minnena efter resan till Schlaraffenland. München är definitivt en stad jag skulle kunna flytta till och bo i. Definitivt. Överallt har jag mött sympatiska, nyfikna, lärda och kloka människor. I ramboden vid Altes Pinakothek diskuterades samtidspolitik med en tysk, en österrikare och en tjeck. Med taxichauffören, butiksbiträdet och en man på Bayriska nationalmuseet diskuterades filosofi, historia och kultur. Samtal, som man ibland kan se och läsa om i ryska litterära verk, där diskussionen är huvudsaken och filosofin är undertonen och viljan att lära känna varandra är viktigare än att ha rätt. Där detaljer och fakta får ge vika för utläggningar och anekdoter, och där skratt och infall och personliga reflexioner berikar insikten om att vi är så lika. Timmar förflyter och man blir bjuden på gästfrihet utan pretentioner eller motkrav, bara ren och oförfalskad mänsklig värme. Åh vad jag har saknat det!

Tänk att jag inte har förstått, förrän sent i livet, att det faktiskt är en enorm skillnad mellan debatt och debacle och att vanan och viljan att debattera ligger i kulturen. Jag som alltid har älskat ett gott samtal har ofta blivit missförstådd, säkert för att jag ovanpå allt är kvinna och anses bör hålla tand för tunga. Svenskar är rädda för konflikter och undviker därför ofta djupa diskussioner, det är en anglosaxisk egenskap som liknar det pedantiskt dukade middagsbordet som effektivt döljer en fadd och vattnig smak hos anrättningen. Åsikten att formen är viktigare än innehållet kväver det mänskliga i samtalet, när fokus läggs på fakta istället för erfarenhet. Humanismen har förkrympts av ekonomiska skäl, eftersom ett samtal bör vara rationellt, byggt på jämförbara data... som väder och vind.

Tyskland, och särskilt de södra regionerna, har till stor del varit utpräglat fransk i sin sociala umgängesform och det är så jag har blivit uppfostrad. Många tyskar är, förutom de norra regionerna, väldigt kontinentala till sitt synsätt på omvärlden och ytterligt stolta över den geografiska närheten till andra länder. Mormor Omi poängterade ofta Düsseldorfs närhet till Amsterdam och Paris och även om hon personligen attraherades av den nordtyska, protestantiskt tillknäppta, stilen var hon stolt över sitt katolska arv, som hon gärna framhöll och vårdade genom att tända vaxljus och läsa skönlitteratur. Opposites attract. Morfar var protestantisk ateist, men uppvuxen som en liten prins och som enda barnet i en snuskigt förmögen handelsfamilj älskade han lyx, även om han inte ville låtsas om det. Opi var oerhört fåfäng och älskade vackra kvinnor, han doftade som en spansk greve och såg ut som en tysk markgreve. Båda älskade livet, båda hade sett dess för- och nackdelar.

Tysken är, i motsats till den allmänt okunniga nidbilden, en djupsinnig person. Poesi och filosofi är ständigt närvarande och genomsyrar politisk debatt, formgivning, mat och dryck. Aldrig någonsin hör man att landsbygden är något man föraktar, tvärtom omhuldas jorden och de skördade frukterna som meningen med livet. Det finns en stor folklig förankring här som inte på något vis går att jämföra med den anglosaxiska världens fokus på äganderätten. Närheten till landet och kornbodarna är inte bara en flyktig romantik utan ett politiskt ställningstagande, för som många vet, går det inte att äta pengar. Denna insikt är för mig så oerhört viktig, så självklar och jag bannar den teknokratiskt ekonomiska effektivitet som vi svenskar lever under. För det är vi som lever under denna, inte tysken. Har du varit med om krig och vet hur det är att förlora allt, vet du att själen inte är en maskin. Insikten om fantasins och föreställningsvärldens styrka framför kunskap är något flera generationer kommer att vilja lära sina telningar, just så som Albert Einstein sa; "fantasin är obegränsad, till skillnad från kunskap som begränsar sig till det vi redan vet och förstår."

Kanske det är en generationsfråga, möjligt är att den anglosaxiska världen håller på att ta över ungdomars sätt att värdesätta tingen, så som många svenskar väljer att se på omvärldens politik. Men det är också möjligt att om vi vidgar vyerna en smula och ser till grannarna bortom vår närmaste bekvämlighetsgräns - faktiskt vågar lära känna oss själv som de världsmedborgare vi ändå är.

Dagens bästa: Torbjörn Elensky om nyttoaspekter och invandring.

Till Eulenspiegel
1515

"Vi borde oftare likt nyfikna passagerare kika ut över akterrelingen på vårt skepp, och inte vara nöjd att resa likt korkade sjömän som repar drev för båtens tätning. Andra sidan av jordklotet är ingenting annat än hemvist för vår motsvarighet. Våra resor är bara stora cirklande seglatser, och det läkarna ordinerar för är enbart ytliga åkommor. Den ene beger sig till södra Afrika för att jaga giraffer, men det är säkert inte det villebråd han helst av allt skulle vilja fånga. Säg mig, hur länge skulle en man kunna jaga giraffer om det stod honom fritt? Beckasiner och morkullor erbjuder också spännande jakt, men jag är säker på att en betydligt ädlare sysselsättning vore att ställa om siktet mot sitt eget jag." 

"Rikta blicken in i dig själv och du finner 

Tusentals områden som aldrig blivit upptäckta.

Res omkring där, gör dig till en

Upptäcktsresande i din egen värld."

Henry David Thoreau,

Walden