tisdag 1 september 2015

tisdag

hand made

efter nattens åskväder och gårdagens störtregn har rundan åter ändrat karaktär, det var mycket tystare idag, liksom avvaktande, och funderingarna gick mer mot vandringen som sådan än på något metafysiskt. Naturum håller på att inventera spängerna inne på nationalparksområdet och nya, lysande neonorange prickar visade vilka brädor som skulle bytas ut. Litet störigt med de grälla färgplupparna, men slitaget har varit stort i år, flera av de förr så små stigarna har nu blivit flerfiliga och på några ställen är marken fullständigt nertrampad av grova sulor och cykelhjul. Blottade rötter och geggamoja kräver balans och ett par bättre skor än sandaler. Stövlarna jag köpte är fina, men alldeles för varma och det är mina gamla vandrarkängor med. Det känns att de har nio år på nacken.

man laid

Jag försöker alltid att vara så tyst som möjligt när jag är ute och går, det lönar sig och idag skrämde jag upp en morkulla som låg och tryckte alldeles intill stigen. Ute på sjön räknade jag inte mindre än åtta forsärlor som kalasade på de torrlagda öarna, där ute finner de massor av godis i sedimentet. Uppe på krönet och nära utkiksplatsen hördes en skolklass på håll, en del ungar var väldigt högljudda... men jag tror och hoppas ändå att de fick en fin vistelse och ett minne för livet. Synd bara att de inte har lärt sig ta hänsyn, jag tog reda på en tom plastpåse och en hopknycklad RedBull-dosa efter en liten grupp, innan skräpet spridits vidare av nästa höstvind. Kanske det är dags att ta upp allemansrätten på schemat? på allvar alltså.

byggda

Många överkörda grodor på vägen, i olika stadier av förmultning, och så en överraskande närkontakt med två gröngölingar, ett vuxet praktexemplar och en mindre unge som just ruggat, tror jag. Det var nästan som om de inte brydde sig om mig som kom där gående på vägen, rakt mot dem. Vid sådana tillfällen önskar man att man hade en bättre kamera med sig, åtminstone vid det senare.

naturliga

Björnbären är goda nu, det finns mängder längs med grusvägen och de passar alldeles utmärkt till vätskekontroll. Om vädret blir litet torrare en dag tar jag cykeln och några hinkar med mig, men som det är nu, med fukten och risken för röta, smakar de allra bäst ur hand i mun.

allt bredare

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar