etik

det är möjligt att en kärleksbomb kan se ut såhär, tänker att så länge tomma ord blir handling så är jag med. Fin bild, har ingen aning om ursprunget eller orsaken men den gör mig glad. Bilden är tagen ur sitt sammanhang, jag fann den hos en vän på fejan. Ingen förklaring gavs.

En polisklädd man och en liten flicka med mörkt, blankt hår, klädd i randiga kläder som ser ut som en mjuk pyjamas av udda delar och röda skor. Båda sitter mitt på en asfalterad väg, flickan har en vikt filt under sig, hon sitter som bara mindre barn kan, med knäna i vinkel utmed låren. De spelar "sten, sax och påse" och det ser varmt ut, för solen skiner och den polisklädde bär en kortärmad ljusblå skjorta som stramar under armhålan, det gör att han ser stark ut, trygg. Skjortans färg tar upp himmelsfärgen som ramar in dem, tillsammans med gröna, klippta vägrenar och lågt buskage. Det är ett låglänt landskap som liknar södra Skåne. Vi ser ett fyllt pistolhölster och en bit av batongen och att polisens vänstra skosula sticker ut under ena knäet. Han sitter i skräddarställning. I bakgrunden skymtar fler människor, till höger i vägrenen sitter en klunga med färgstarka kläder, de sitter tätt. Mitt i bild två poliser till, en står och betraktar klungan från vägen, den andre är upptagen med något han håller i händerna, kanske en telefon. Flera av personerna i klungan har uppdragna huvor som kontrasterar mot flickans hår, polisernas lediga grupperingar står i kontrast mot klungans täthet. Till vänster syns en ensam person liggande i vägrenen, vilande mot sin ena arm. Hans ansikte är vinklat uppåt och möter den polis som går emot honom. En fullständigt normal bild, men ändå inte. Ändå inte.


Att ta en bild och göra den offentlig genom publikation är en handling som innebär ett stort mått av ansvar, både för sändare och mottagare. I veckan har en bild av en död pojke på en strand i Turkiet använts i två syften. Demokrati, jämlikhet och öppenhet präglar det ena, motsatsen det andra. Utan kunskap kring bildens tillkomst kan den tjäna syften som plötsligt innebär ifrågasättande om vad som är sant och äkta. Vad ska vi tro på. Konspiratonsteorier florerar som aldrig förr men är ingen nyhet när det gäller bilder, bland kända gamla exempel är Beatles ett, ett annat är månlandningen. Det är nu du som betraktare "kommer in i bilden". Ditt ansvar är lika viktigt som fotografens, bildredigerarens eller mediet den sprids på, så läs på och var kritisk innan du delar. Jag brukar hänvisa till känslans storhet i bloggen, nu vädjar jag om motsatsen eftersom känslan enbart är stor i klokt och vist sällskap, som med poeter och författare, konstnärer och filosofer. Utan humanism blir världen hård som sten, torr som öken och omöjlig att njuta av.

Fotnot: Sedan jag skrev inlägget i morse har jag fått reda på följande fakta: fotot togs från Aftonbladet och lades ut igår. Enligt SVT.se visar bilden en dansk polis och ett av de anonyma syrianska flyktingbarn som fotvandrat längs med danska motorvägar under det senaste dygnet.  Den danska poliskåren gav flyktingarna fri lejd till Sverige, trots premiärminister Løkkes förbud, och bilden har fått symbolisera det mänskliga engagemang som driver flertalet individer, trots politiska spel och intriger. En mycket stark bild som har engagerat mängder av människor och även toppdelats på sociala nätverk.