måndag 31 augusti 2015

måndag


Idag på rundan - jag tänkte gå varje morgon under resten av årets ljusa vardagar - funderade jag på saker som tröstar. Vädret är fuktigt och det är vindstilla, ett ickeväder skulle man kunna säga och sådant passar bra för tankar. Rundan tar 3,5 h och jag går nästan oavbrutet med några stopp för fotografering och björnbärsplock. Idag hade jag med den gamla telefonen (iPhone 3), den saknar finesser och har en skrapad lins men är lätt och opretentiös.

För varje gång jag vandrar runt här kommer nya saker till ytan, det beror mycket på hur ljuset faller och vad ögonen fokuserar på. Idag var det grådisigt, så därför såg jag trädstammarna och lövverket på ett annat sätt än när solen strålar in och avgör blickens riktning. De gamla stammarna är lätta att känna igen sig i, det är enkelt att falla in i animism och antropomorfism när man går här för sig själv och ögonen och hjärnan är enda referenspunkten. Jag skulle så gärna ha någon med mig ibland, någon som kunde ge biologiska förklaringar till saker jag ser. Oftast har jag glömt bort det jag tänkte när jag är hemma igen.

Idag såg jag tre forsärlor redan ute på sjön vid Skäralid och familjen sångsvan kom för att hälsa, de trodde väl att jag hade något gott med i fickorna men mina träningsbyxor var tyvärr tomma. Längre in undersökte jag stället där jag hade lagt den lilla skadade pipistrellungen som hade landat litet oturligt förra veckan, jag hoppas att den fick luft under vingarna och lyckades ge sig av. Det var ganska mycket ljud i skogen, en liten gärdsmygunge dök upp från under spången och flög framför mig ett tag, innan den fortsatte in åt vänster och försvann in i det täta älggräset. Jag tyckte först att det såg ut som en liten mus, med sin lilla stjärt rakt upp och den gråbruna fjäderdräkten, det tog ett par sekunder innan jag fattade vad det var. En fin liten stund.



Uppe på krönet hade den gamla stubben där koralltaggsvampen växer fallit omkull, men sådan är naturen, inget är för evigt. Jag känner till ytterligare ett ställe, på andra sidan Röstånga, så den vägen tar jag en annan dag. En blank och fin kopparödla låg på stigen och jag var nära att trampa på den där den låg och solade sig, alldeles blickstilla. Fick ett par bilder innan den räddade sig in bland blåbärsriset. En andhona och hennes hybridfamilj hade tagit rast i grannens dammar, och vid tallarna inne på det gamla grustaget satt en grupp tjurnackade talltitor, vid sidan av de vanligare entitorna och talgoxarna, och tjattrade. En mindre hackspett hördes en bit längre in.



Det är ganska torrt i markerna nu, trots att det var fuktigt efter nattens regn och trots att sommaren har varit så grå. Björkarna har börjat gulna och en del fäller sina löv, ljungen har nog aldrig varit så praktfull som i år. Jag ska ta med mig en spade ut och plantera i fönsterlådorna en dag i veckan, idag hinner jag knappast, nu ska jag kela med katten som ropar och sen blir det en runda till badhuset med tösen. Vattnet i brunnen behövs för tvätten.

Hagfibbla funnen i Småland, och så har Ojnareskogen blivit fredad. Sköna nyheter.




4 kommentarer:

  1. Skönt med en sådan promenad. Jag skulle också vilja ha med mig någon sakkunnig, ibland, men... å andra sidan är det väldigt skönt att gå ensam med sina tankar och jag tänker ofta att de tankar jag glömt kvar ute i naturen får stanna där... ;)

    SvaraRadera
  2. haha... ja, en biolog i fickan och en man i byrålådan är kanske inte så dumt ändå!

    SvaraRadera
  3. Hehe! Den idén gillar jag! :D

    SvaraRadera