meningen med livet

bron mellan kaos och kosmos

strax före gryningen igen. Något väckte mig, kanske nacken som gör sig påmind. Armarna har domnat. Ute är det stjärnklart, två stjärnskott och en kärlekskrank önskan. I sängen känns det kallt, men jag har ingen tid att passa och har vant mig vid att invänta sömnen utan att stressa.

På morgonen dimma som snart övergår till högsommarvärme. Trädgården har aldrig varit i så fint skick, gräset är grönt och det är t.o.m. prydligt i rabatterna. En anmärkningsvärd sak för att vara jag. Vart tog rebellustan vägen? På radion en ny serie om meningen med livet, hon som intervjuar går runt i grannskapet och frågar mötande. Mina rosor behöver luft och jag rensar bort vitplistern, dricker te och kaffe och funderar. Det blir till slut två stora korgar ans och sekatören skapar skogsstigar för ögonen. Jag går tillbaka till söderläget, likt en konstnär som tittar på sitt alster, går fram och tillbaka, tills jag är nöjd. Nu skymtar bron från det som ska bli en utblick under pergolan.

Meningen med livet kan vara att skapa något vackert för andra att njuta av, meningen kan också vara en chimär, som en av de intervjuade sa: vi har inte bett om att bli födda, därför finns det ingen mening. De flesta verkar rörande överens om att det är barn som är meningen med livet, därmed inte sagt att det handlar om egna barn, någon sa att reproduktion var meningen med livet, men då handlar det mer om det som kommer efteråt... helt uppenbart var ändå att den som var deprimerad ägnade mer tid åt tankar på meningen med livet än den som inte var det, precis som de som kommit upp i åldern. Kanske det hänger ihop. Mognad kan innebära insikten att vi en dag ska dö och att vi därför måste göra något av vår tid. Något som skapar mening.

I ett meddelande från Oslo får jag beskedet att tösen nu har fått sin första förstärkare och att hon mår bra. Så långt är meningen med livet fulländad.