paradox

Om man ser på jordklotet från en rymdraket syns begränsningarna klart och tydligt. Hur kommer det sig att de som anser sig klokast och viktigast är de som blundar hårdast?

En teknisk artikel beskriver rymden som ett batteri. Pluspolen i batteriet är jorden medan lagret av biomassa underhållsladdas genom ackumulerad solenergi. Den negativa polen är rymden, där sedan allt överflöd hamnar i form av värmestrålning. De flesta länderna försörjer sig ännu med bioenergi, och i takt med att vår energikonsumtion ökat laddas batteriet snabbare ur. Så långt har vi alltså kommit, att vi inser att världens resurser är ändliga, men inte att vi måste dela med oss av det vi har. Genom snygga grafer slipper vi se förlorarna. Sanningen är förklädd till snygga siffror.

Energiförbrukningen har ökat drastiskt under det senaste decenniet, varför tror du? och till vilken nytta? Energiförbrukning kräver resurser i form av anläggningar, forskning, juridik och ekonomi, resurser som hade kunnat användas till att lösa akuta mänskliga problem istället, som hade fått oss att kunna sova med gott samvete, om vi bara såg med samma ögon som en astronaut. Men kanske somliga behöver göra den där rymdresan för att verkligen inse...

Kina får OS 2022. Det är en god idé att bli gravid det året, menar Pekings medelklass, eftersom trafik och industri stängs ner till stor del och utsläppen minskar. Luften blir renare och vips är allt bra för en stund. Paradoxalt nog ser vi samband när det ankommer oss personligen, men vad händer, egentligen? Förmögna kineser flyr landet eftersom naturkatastroferna inte går att blunda för längre, de andra syns inte. Hörs inte. Finns inte.

Det är enkelt att peka finger på Kina och Indien och säga att de minsann gör mycket värre saker och i större omfattning... men det är ändå vi som har möjlighet, kunskap och resurser att inse begränsningarna och strypa vår egen förbrukning och konsumtion, för vem ska gå i bräschen? Vem är  egentligen orsak till att världen valt ett ekonomiskt system som det vi nu dras med? för ansvaret bär väl ingen.

Jag försöker att se världen som en sfär, där allt går igen, påverkar, och där inget är överflödigt. Mycket av problemen världen står inför beror istället på en lineär uppfattning; att något skapas (föds), odlas (växer), raffineras (utvecklas) och konsumeras (dör). Om man väljer att se saken som en enda lång linje slipper man ta konsekvenserna för kommande generationer och man slipper se sammanhang som handlar om gemensamma intressen, behov och krav. Man slipper ta ansvar. Man ser inte att linjen man hanterar har ett slut.

Vi föds med en gemensam resurs och måste ta tillvara på den, roffar någon åt sig blir någon annan utan.

Vi vänjer oss gärna vid mer teknik som skall förenkla livet, men blundar för att största delen av världens befolkning inte har tak, vatten, sanitet eller mat för dagen. Det sorgliga är att alla som vägrar att se sambandet mellan "livsstil" och nödtorft säger sig vara upplysta och kloka. Hur viktig du är syns på lönelappen om inte annat... Jag säger vägrar se, eftersom insikten hänger ihop med samvetet. Vem orkar sova med en bild av svältdöende barn på näthinnan?

Funkadelic - Good Thoughts, Bad Thoughts
Lynyrd Skynyrd - I Need You