du, ett varumärke

VD på företaget trummar in devisen och vi skålar i champagne. Vi har gemensamt lyckats öka värdet på namnet Bukowskis. Veckan därpå får hälften av de anställda gå, och namnet säljs för högstbjudande till Lundin Oil. Vargar, vargar, överallt. Huvudfåran av tidningarna ger oss den överraskande och splitternya nyheten att vi är vårt eget varumärke (som om den var ny), att om vi bara förvaltar oss omsorgsfullt kan se oss i stjärnorna. Med litet tur, mycket guld och några kontakter kan vi så ett gruskorn och skörda ett imperium. Ansvaret är ditt. The sky is the limit.

Bakom skjutdörren träffar jag Lisa, 56, Lasse 68 och Håkan 45. De har med sig klenoderna och vill skörda det familjen har lämnat efter sig. I det lilla båset trängs vi i parfymerad stressdoft, maskerad till igenkännlighet. På skjortkragen en smutsfläck, det slingade håret med utväxt, läppstiftet i en torr rand längs ytterkanten. Jag vädrar olust bakom fasaden av stolthet och de tre bildar en vägg av motstånd. I mitt ordförråd samsas trend, efterfrågan, smak, överskott av tavlor från 1900-talets mitt, skador, slitage, dessvärre, vänta och avvakta bättre tider, rekommenderar att ni lämnar in sakerna lokalt, och ni är alltid välkommen åter. Jag är barriären till deras lycka. Utanför patrullerar VD för att lyssna om jag avverkar dem snabbt och koncist nog, för där ute väntar hundra och åter hundra på svar, på att få sin lycka gjord. Du är ditt varumärke. Kommer du in här har du redan passerat en skräckens barriär, här har du bara att skaffa med sådant som är värt att hantera, som marknaden tycker är värt att hantera.

Marknaden är nyckfull. Ägarna vill se vinstsiffror, den kinesiska marknaden är bra nu. Den ryska marknaden är bra nu. På tråden en oligark som bjuder på porslin. Tråden bryts och spänningen ökar värdet, linan slaknar och sträcks, slaknar och sträcks, tills den äntligen brister. En miljonfemhundrafemtiotusen kronor. Pang. Bara likviditeten stämmer med förväntan. Äh, nu tar kassapersonalen över. En tallrik av porslin läggs till hyllorna, så till nästa. Varje hand som hanterar den svettas, vem ska ta över ansvaret. Ingen vet, för ansvaret är personligt. Du är ditt eget varumärke, det kan lika gärna krossas bakom hyllplan av porslin som bakom ratten, i hemmet och i luren. För åttio kronor i timmen.


Och i morgon är jag på intervju, igen.