fredag 14 augusti 2015

Avant-garde or Off-guard

Jindřich Štreit
jag hade tänkt skriva något glatt och glädjefyllt men eftersom veckan har varit full av intryck och det sätter spår i själen blir det en harang av den känslan istället. Du kan alltid välja att sluta läsa här och välja saker om färgglada varmluftballonger och glada kafferep istället, det hade jag nog med gjort.

Idag hämtade jag den sista tavlan hos konservatorn och fick en fin pratstund. Vi pratade bl.a om kvinnovåld och att kunna ta sig igenom svårigheter och att bibehålla sin integritet och människovärde trots orättvis behandling av omvärld och myndigheter. Min konservator har själv råkat ut för ett övergrepp, en kväll överfölls hon i parken av en okänd mansperson och det traumat bearbetar hon fortfarande. Hon ser inget värde i det hon har tvingats erfara, men hon har tvingats göra prioriteringar som har fått henne att växa som individ. I striden mellan att gå under eller vidare, valde hon livet, för sina barns skull. Jag känner igen mig, även om det ofta känns svårt att erkänna att det vore skönt om förövaren fick ett lika långt straff som jag. En stor del av mitt inre liv kommer för alltid att vara borta, livsglädjen är för evigt stukad i kanten. Vem lagar för det?

Jindřich Štreit

Människovärdet är ringa, i jämförelsen mellan en vådaskjuten varg och ett dödat barn står sig barnet kort. Ett enda dödat lejon uppbringar horder av medlidande, medan svält och systematiskt övergrepp på kvinnor ses som grått nyhetsstoff, sådant man bläddrar igenom och glömmer bort så fort kaffet är urdrucket. Att vara kvinna innebär att förväntas ta hand om sig själv, stålsätta sig och vara vuxen situationen. En man kan förbli liten pojke hela livet, han tillåts hålla på med sina sandlådelekar i större format, medan kvinnorna tar ansvar för det praktiska arbetet runt omkring. Det är orättvist om du frågar mig. En mamma med barnasinnet kvar ses snarare som debil än charmig, särskilt om hon är ensamstående.

Eugen Wiškovský

I förlusten av sin barndom låter man andra leka i körsbärsträdgården, det är trots allt bättre att få titta på på håll än att inte uppleva någon glädje alls. Kvinnor väljer ofta barnsliga män, jag antar att det är en kompensation. Sorgligt ändå.

Efter upphämtningen av tavlan, som även om den var en trevlig stund innebär en mental pärs för mig,  gick jag på Landskrona museums fotoutställning, en utställning jag har sett fram emot under lång tid; Landskrona Foto View: Czech Republic. A century of Avant-garde and Off-guard photography. Tjeckiska fotografier i två plan, en utsökt samling konstnärer som spänner över ett helt decennium av estetiska, politiska, mänskliga och kroppsliga frågor.

Oerhört gripande och vackert. Jag låter bilderna tala för sig själv.

Dita Pepe



Modrý Efekt - Armageddon

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar