cogito ergo sum

en lång promenad igår, en långsam frukost idag efter en natt under Perseiderna. Dagarna flyter fram och fylls med små bildminnen; påminnelser om att stanna upp och lukta på rosorna. Nuet. Ibland spelas ljudminnen upp för mitt inre, men elaka röster från det förflutna suddas bort i naturens kakafoni, för även om flertalet sångfåglar tycks har tagit semester är naturen full av ljud. Identifierbara likväl som mystiska.

På sätt och vis är jag glad över det som hänt mig, jag skulle inte vilja återgå till det liv jag tvingades in i för några år sedan. Kroppen har sagt sitt och det är bara att lyda. Jag försöker ta saker i tur och ordning, arbetar långsamt och metodiskt, fastän jag innerst inne vill vara effektiv. Drivet i mig är ett gift, jag vill så mycket den ena dagen och orkar sen inget den andra... det tar tid att ändra på gamla tankar och invanda mönster. Minns hur mina chefer brukade kommentera mina steg i korridoren: du går som en kulspruta, alltid på väg, alltid lika rask. Och jag som trodde att det var bra, ökade stegen. Löste problem, tyckte utmaningar var roliga, gjorde stressen till min arbetsyta. Utveckling, framsteg var alltid på mina egna initiativ - på egen bekostnad. För vem stressade jag, egentligen?

Tänk vilken tur ändå att jag slipper sitta i rullstol, som min kollega fick göra efter sin krasch, och vilken tur jag har som har kunnat skaffa mig ett eget hem och slipper vara i klorna på banker och kreditbolag, vilken tur jag har som har riktiga vänner som vet att tystnad inte innebär ondska utan som ger mig den tid jag behöver för att tänka. För tänka det behöver jag, hur mycket du än kan tycka kring den saken. Jag har mycket tanketid att ta igen.

Även om jag ibland kan tycka att jag är ensam i mina beslut vet jag i stigande grad hur viktigt det är att be om hjälp. Det är något jag håller på att lära mig, att be om hjälp. Jag är en person i en länk av händelser, en person i ett bredare sammanhang. Den meningen är vad jag tagit med mig, och med hjälp av den enkla tesen har jag kunnat mejsla ut min framtid. Mitt mål och mening med livet är att leva för den som vill ha mig där, och tittar jag noga ser jag en mängd människor (och en del djur) som skulle sakna mig om jag var borta.

Nej, livet är så mycket mer än arbete och att tjäna pengar. Jag säger som en av mina viktigaste vänner brukar säga till mig, och som har varit mitt valspråk sedan tjugo år: Du, allt löser sig. För det gör det, med vänskap ordnar sig allt.

Creepy John Thomas - Down In The Bottom