pathétique

det finns en blogg jag läser ibland, den skrivs av en fotograf. Han har plåtat hela livet, känner alla kända fotografer och skulle kunna vara världskändis idag, men han är en ödmjuk man. Nu senast påminde han mig om vad livet går ut på; att våga se. Det handlar inte om annat.

Somliga registrerar, andra ser. M ser, med hjärtat och kuken; hans egna ord, givetvis. De flesta idag fotar med hjärnan, det blir trist, tekniskt. Hans bildvärld är poetisk och allt annat än banal. Ibland talar han om andra fotografer han gillar, det är dock inte alltid han är nådig mot dem. Ibland plockar han fram begåvningar, personer han vill föra fram därför att de har det där specifika. Magnetism. Smärta.

Sofia Sandström ser sig inte själv som fotograf, ändå är hon den fotograf han mest av allt inspireras av. Hennes bilder kommer inifrån. "Inte mycket teori där inte, men mycket av det andra, framförallt poesi." Alla bilder på dagens inlägg är hennes. Enjoy!