bukolisk

dagen började med magont. Tanken på arbetet får mig att må riktigt dåligt nu. Dagstidningens rapport häromdagen, om ett knivslagsmål med allvarlig utgång, gjorde inte saken bättre; jag förstod direkt vem som var inblandad och fick rätt. Stackars alla involverade... hetsjakt på den som ligger är idag legio verksamhet för mediadrevet som tar sig friheter i vanlig ordning. Vem bryr sig om en persons framtid om man kan sälja lösnummer?

Efter mötet med rektorn tidigt i morse kunde jag köra hem igen, det var friluftsdag för hela skolan (jag som hade trott att det bara gällde mina nior), så resten av dagen ägnade jag åt att tvätta och måla fönster här hemma. P, som arbetar i Mölle igen, kom hem tidigare och hjälpte mig med att skrapa och måla ett par vindskivor och satte även fast en takpanna som hade lossnat.

Jag är fruktansvärt höjdrädd, särskilt när jag står på en stege. Blir stel som en pinne och får känslan av att jag faller baklänges. Det är inte en bra egenskap som torpinna kan jag meddela, eftersom närapå alla arbeten som behöver göras involverar en stege av något slag.

Det blev några koppar kaffe i trädgårdssoffan, bullarna tinade i solen och högt över oss svävade en havsörn. Musiken strömmade genom öppna fönster, doft av torkande linoljefärg.
Helgrillad kyckling, sallad och öl.
Solen får skinnet att klia där jag har rivit mig på rosorna.

Den kärlekskranke vakteltuppen gal en allerginysning och påminner mig om att det faktiskt ännu bara är april i Arkadien.


W A Mozart - Concerto 17 (ode till en stare), Dezsö Ránki, piano - 3:e satsen