Terapi

tisdag, tösen ville stiga upp och klara sig på egen hand med morgonrutinerna, vi hade kommit överens om det och hon lovade att komma in och väcka mig om hon behövde hjälp. Efter att ha hört dörren (rätt antal gånger) och vattenkokaren (vid rätt tid) kom hon in och pussade mig farväl - jättestolt - och jag somnade om.  Tösen hade förberett min frukost och det var varmt i stugan och katten låg på sin plats då jag kom ut litet senare. Nu ligger jag här i schäslongen och funderar. Det är gråväder. Kanske jag ska börja på andra delen av Montaignes essayer redan idag och läsa den parallellt med Satanic Feminism, som ligger vid sängen? Läsa ska jag göra under lovet, bära och såga upp ved, och träffa vänner och göra små utflykter. Vaktlarna har det fint nu, i sin nya voljär, och ateljén väntar bara på att bli inredd, men det får vänta tills nätterna är frostfria. Olja klarar inte av minusgrader (oj vad jag saknar mina fina oljefärger och oj vad jag ser fram emot att att riva pigment igen, känner jag nu).

Skolan lägger fortfarande sordin på tillvaron. Jag har övervägt att sluta, eftersom stöket under lektionerna tar all min ork och jag måste se bortom juni. Hur förhåller jag mig till min hälsa, mina egna rättigheter, när jag måste hantera alldeles för stora klasser, barn som tar sig friheter, individuell schemaläggning och är Vikarie?  Diagnoser my ass. Alldeles för många barn far illa av stöket och den bristande ordningen. Med en rektor som är tillsatt av ekonomiska skäl (vart tog studierektorn vägen?) hamnar mina analyser snart nederst i byrålådan. Jag har gjort jämförelser, kommit med små förslag och blivit lyssnad på, de dagar rektor är på plats... men inget händer förstås. Det är för dyrt med dagliga klassdiskussioner, eftersom lärartid kostar. Billigaste alternativet är incidentrapporter som sammanställs av en därtill utsedd lärare och används som tillhygge och material vid framtida utredningar (Management by fear). Det verkar mer handla om att stå ut och göra det förväntade skoluppdraget, än att förändra, hjälpa, utbilda. Tre skolår går fort. Svisch! Jag är rädd att "pedagoger"används som en förlängning av socialförvaltningens personal istället för att vara lärare. Inbrott, rån, droger, mordbrand och övergrepp är saker som figurerar under samtalen i lärarrummet. Tunga brott. Alldeles för mycket fokus läggs på problem, därför hinns inte de elever med som är tysta och "duktiga". Flickorna. Känner igen det, genom hela livet.

Nu Montaigne. Naturpromenader. Andas.