Själv är jag bådadera. Annika finns där, utan henne hade jag inte varit den yrkesperson jag är idag och Pippi med, utan henne vore jag knappt ens halv. Jag tror att Astrid Lindgren insåg det när hon skrev ner sin berättelse för oss. Det är sagans natur, att med en enkel beskrivning måla upp en komplex värld, och ju enklare dess mer tillåts du själv att fylla i. Likadant är det med bilder.
Det finns så många duktiga kvinnor, alla är komplexa individer som har använt både Pippi och Annika för att utforska världen och ge en ny bild av den. En av de nutida historiker som framhåller den hittills snedvridna historien, där kvinnor i bästa fall har fått stå vid sidan av, är Dick Harrison. Dick skriver, med stor risk för populärfeministisk mansplaining, om flertalet bortglömda kvinnor genom historien. En av dem är Maria Sibylla Merian, den skickliga tecknaren och naturvetaren som upptäckte metamorfosen. Hon är en av mina stora favoriter inom genren, kanske delvis för att hon är kvinna, men mest för hennes obändiga vilja att se och förstå. Trots andras påståenden och påträngande tradition och förutfattad mening, lyckades hon bevisa det som alla andra hittills hade borstett från; företeelser i vår absoluta närhet.
Merian såg komplexiteten och skönheten i det enkla, det simpla och vardagliga och gav åt detta av sin värdefulla tid. För det krävs en kvinna med både Annikas städade disciplin och Pippis envishet och fantasi, och kanske var det just på grund av att hon var kvinna i en mansdominerad värld som hon kunde frigöra sig den vetenskapliga disciplinens betungande arv och miljö...
Maria Sibylla Merian, mina vänner; en kvinna att lägga på minnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar