fredag 3 juli 2015

högsommar

en god vän berättade om en korp hon hade sett tvätta sig för att sedan lägga sig ner och dö med sina vingar utbredda. Tänk dig att kunna avgöra tidpunkt och plats för sista vilan, visst är det vackert. Elefanter drar sig undan sin flock för att dö, de känner när det är dags, och när det är slut kommer flocken och tar farväl. Det är en både sorglig och oerhört ståtlig bild på samma gång, vacker. Döden är det enda vi aldrig kommer att kunna undvika, var det någon som sa en gång. Visst är det sant.

Tankar på döden och sjukdomar i bakhuvudet, det är juli och högsommar. Det vilar alltid något vemodigt över sådant som är bra, som om man måste påminna sig att allt tar slut, och det gör det, bara det att slutet oftast inte är definitivt. Med grava sjukdomsförlopp är det annorlunda. Åtminstone om man drar paralleller med jordelivet och vår utmätta tid på det vi känner till. Det bekanta.

Korpar sägs ha kontakt med andevärlden. Elefanter, berättas det, har ett minne som är äldre än Metusalem. Vi människor ser livet som en gåva, vem som ger oss den eller vad vi ska göra av den är ett problem som vi umgås med under hela vår livstid, och i värsta fall känner vi oss skamsna över att måttet på framgång inte har motsvarat det vi en gång fått lära oss. Framgång. Bakom ordet döljer sig en rät linje, den rätta vägen.




John Holm - Sommaräng

2 kommentarer:

  1. Fina bilder på vägar!

    De där mörka tankarna mitt i solljuset och värmen. Jag tänker... balans.

    SvaraRadera