lördag 25 juli 2015

Skönhet

idag är jag ensam hemma, startade morgonen efter en trög natt och beslutade mig för att se mig besegrad ca 8.00. En kompis kom på morgonbesök, kaffe och skönt umgänge i några timmar. Efter uteblivet hot om åska kom ett rejält ösregn som gjorde hela världen mörk på några sekunder. Jag satte på en stor kanna te och tände brasan, tänkte att detta kan vara dagen då jag läser ut boken om Atlantis, men snart började det rycka i själen (det är nog mina nya hjärnceller som vill växa till sig) så jag tog min gamla sletna cykel, drog på mig träningskläder, gummistövlar, regnbeppe och regnjacka och for till skogs.





I skogen var jag alldeles ensam, ingen annan går till skogs när det regnar. Jag behöver ensamtid, tänker mycket nu. Omgiven av vatten känner jag mig lyckligast, jag får ro vid regnväder och särskilt när det åskar, men då hade jag förmodligen inte gett mig av till skogs. Kanske. Nåja.



Gröngöling på riktigt nära håll, kossor, hästar och får i hagarna, groddjur och väldigt mycket sniglar. Tät dimma, likt rökslingor, lindar in världen i ett klassiskt sfumato. Luftperspektiv och renässansmåleri. Jag tänker på framtida bilder, på kontraster och humor, underfundighet och skönhet. Vidunderlig skönhet, som vännernas nyfödda flicka. Jag tänker på annat med, som en festlig inbjudan med känslomässiga problem, men slår det ifrån mig.



Under det höga gräset blir benen genomblöta, det rinner ner i stövlarna men stannar vid ullstrumporna. Testar byxorna, de är bra, de känns som att vandra naken och ändå förbli varm. Sensuellt men fruktansvärt präktigt och fult.



Cykeln står trofast kvar under eken, nedförsbacke hem. Duvhöken korsade min väg, precis där stigen gör en krök, och fortsatte över fältet i låg flykt. Vattrad skönhet. Inomhus vilar ett vemodigt lugn men jag väljer bort radion och musiken. Dusch, snygga underkläder och den ockragula dressen med stora ben som jag måste nypa tag i när jag går för att undvika snubbel. Pasta med gräddig kantarellsås, massor av parmesan. Hinkar vatten, jag tror jag behöver dricka mer så att jag slipper stå upp om nätterna.
Tar hand om mig.




Fruupp - Graveyard Epistle
G.F.Fitz-Gerald - Mouseproof [full album]

2 kommentarer:

  1. "en festlig inbjudan med känslomässiga problem"... låter spännande, ändå. ;)

    Och vad övrigt är... naturen är vidunderlig och förunderlig. Jag trivs bäst i januaristorm vid västerhavet, men i brist på det är skogen som en lång, varm, ömsint och kärleksfull kram från den bästa av vänner.

    SvaraRadera
  2. en alldeles fantastisk liknelse! :) och gällande inbjudan har jag bestämt mig för att se till mitt alldeles eget bästa. Inte är det enkelt, men det går.

    SvaraRadera