meningen med allt

på Slussen

jag köpte mig en sådan där skön sparkdräkt i Storstaden i torsdags, med stora ben och fladdrigt, slinkigt tyg, jag tror att det kallas hippie-chic. Ja, nu sitter jag här i trädgården igen och försöker återskapa tanken på onödigt mycket tyg kring benen och inget skydd för armarna och får väl finna ro och anledning i tanken på alla flugor och spindlar som tycker detta är fantastiskt bra.

Planeringar och verkliga livet, tänk så olika de kan te sig. Det finns ett armbandsur som säger sig kunna strukturera ditt liv på ett effektivt sätt och jag tänker. Livet. Vad går det ut på?

på Hötorget

Tekla och jag tog ett flyktigt tillfälle i akt och hänkade med vänner t/r till Stockholm, vi bodde hos vännerna i skärgården, där det är lugnt och skönt och rådjuren betar i rabatterna.

Jag älskar Stockholm, jag älskar mina vänner och mina hoods, mina platser och mina hörn. Precis som tösen gör. Dagarna flög iväg och tack vare gråvädret befann sig flera av våra gamla vänner i stan, som gärna ville hinna fika, luncha, ta ett glas rosé och snacka, snacka, snacka och skratta. Gud vad vi har skrattat. Timingen (bristen på framförhållning och planer) visade sig funka över förväntan och det blev en sådan där härlig återknyta-kontakten-resa som jag har sett fram emot och planerat sedan vi flyttade ner till Skåne för tre år sedan. Vi håller kontakten och påminner varandra genom ord att vi är mer än ytliga bekanta. Så ibland klaffar det bara och plötsligt kan vi ses, i verkligheten. Igen.

rosé i motljus på Odenplan

Tänk vad bra det är med teknik!
En av mina nätvänner är en officiell person och en av de många människor som gör vardagen till fest genom sina personliga och mycket tänkvärda inlägg på Fejan, och som förstår vikten av att använda tekniken på ett konstruktivt sätt. Ibland dimper det ner ett personligt meddelande, som för att försäkra sig om att jag mår bra eller utifrån ett eget, personligt behov av kontakt. Nyfikenhet. Delad tid. Energikick. Några rara ord bara och så är stafettpinnen igång. Jag svarar och skickar vidare, till någon som inte har hörts på länge. Glädje kostar inte mycket och smutsar inte ner, här är Facebook ett utmärkt exempel på hållbar design. A propos.

på söderhak

Glada små tillrop kan förändra så mycket, en dag blir plötsligt viktig, färger och smaker märks. La Vida en Ultracolor, Life in Technicolor. Med hjälp av den befintliga tekniken, som gratis Wi-fi på barer och kaféer och en telefon som funkar som läsplatta, har en kort och oplanerad resa till Stockholm och vårt gamla liv gjort oss lättare om hjärtat. Och vännerna har fått bekräftat att vi lever och mår bra. Omsorg är alltid tvåvägs.

i City

På radion i morse hörde jag om relationer och vad som får oss att klicka, man delade upp oss i två typer, kallade dem Woody Allen och Greta Garbo. Den ena typen beskrevs som i stort behov av uppmärksamhet, den andre som tillbakadragen och i stort behov av enskildhet. Två appellerande motpoler och ett resultat av dagens fokus på personlig utveckling, självförverkligande och balans, något vi inte alls ägnat oss åt under tidigare historiska perioder, när statiska roller utverkade personlighet och samhällsroller. Intressant. Jag får återkomma om detta när tankarna har klarnat.

Men! Nu svettas jag i solen i min fina sparkdräkt och jag skall genast byta om till en mindre komplicerad bomullskreation.
Bryggsol och gölbad hägrar. Vila....
en resa kan på en gång vara alldeles, alldeles underbar och vilsam för kroppen men samtidigt mycket tröttande för själen. En dag finner jag balansen igen. Jag har alla möjligheter att repa mig, särskilt om tekniken är på min sida. Och vännerna, de finns där.

på T-banan