onsdag 1 juli 2015

juli

musik och förtäring, inget kan gå fel
en kvav dag idag, kändes som om något låg i luften. Senare visade det sig att tant Inez hade gått bort och så törnade åskmolnen upp sig med ett rejält lågtryck. Välj vilken förklaring du vill, men trycket släppte mot eftermiddagen med det uppfriskande badet.
Doppet i tjärnen uppgår nu till flera minuter och några simtag, trots iskylan strax under den gott kissvarma ytan. Eller tack vare den.

Jag är ingen kattmänniska egentligen, katter tyr sig sällan till mig. Inte som min mormor, som alltid hade en kaskad vildkatter jamande omkring sig. Själv hade jag under somrarna i Spanien enbart en katt som bara älskade mig, en vacker slagsmålshankatt som höll sig med ett brett harem som han vandrade runt till, varje dag. Vet inte om det säger något om mig, det är ändå katten som väljer och Geppo valde mig. Nu har jag fått en själsfrände till, i den nya katten. Missan kallar jag henne mest. Hon kallar på mig om morgonen, stryker av sig och knådar mig så att jag måste be henne lägga ner, tills hon slutligen lägger sig tillrätta i mitt knä och kräver att bli smekt tillbaka. Särskilt när jag har den grå stickade tröjan på mig. Kanske det är tröjan. Missan och jag är ganska lika. Vi håller oss gärna för oss själv och säger till när vi vill få uppmärksamhet och då räcker det med en riktig genomknådning innan vi lägger oss för oss själv igen och filosoferar, förutsatt att tryggheten kan begäras när som helst... för den är bra att ha.

T och jag är ensamma hemma igen, vi har ägnat oss åt att renovera hennes skrivbord vid sidan av sol,  bad och slappa. Slipat, målat, burit ut och så in i garaget efter att alla flugjävlar drogs till skivan som till ett gigantiskt flugpapper. När vi kom tillbaka från badet fick jag nämligen plocka bort etthundraelva småflugor och tre små baggar som gjort fina dubbelfiliga mönster i färgen. Några vingar sitter där än, men dem får slippappret ta hand om när det är dags att slipa... om fanskapet någonsin torkar.

Kvällens film hette Begin Again, eller Sånger från Manhattan på svenska. Teklas val. En underbar film om relationer, kärlek och musik. Allt utspelar sig med New Yorks musikindustri som fond och om människorna i och omkring den. Och utanför. En fin snyftis, klart omsebar.

Nu ny bok. Letar efter den rätta sorten.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar