lördag 3 januari 2015

Truism

Durga
på promenaden idag pratade tösen och jag om makt, om varför så mycket har kommit att handla om just destruktiv makt, tävling och tvång, när det uppenbart finns många andra och mer behagliga sätt att manifestera inflytande på. Tag Gandhi som exempel, eller Elin Wägner.

På sätt och vis fortsatte diskussionen med en vän via chatt och då handlade det mer om religion- vännen är i Indien och vi inledde med att diskutera hinduiska gudar, gick över till prat om sanskrit och vediska och om språkens makt över tanken. Jag hävdade att så länge en tro håller sig på embryonalt stadium (sekt) så kan den vara en god sak, som tröst och styrka för ett förtryckt fåtal, medan vännen mer resolut tyckte att religiositet enbart är av ondo. Vi var dock båda överens om mycket (det är vi visserligen alltid), bl.a att Vishnus alla avatarer är lik oss komplexa människovarelser och att även om godhet endast gynnar ett fåtal kan det vara en etisk regel. Altruism må vara en självgod handling, då den också handlar om att utöva makt över andra och därigenom ge ett känslomässigt övertag, men så länge en handling inte skadar en annan människa måste den ses som god. I slutändan är det viktigt att tycka om sig själv för att kunna gilla andra. Vetskapen om att oavsett vad en gör så påverkar det en annan, men ändå våga och vilja sträva efter handling när språk, ursprung, intryck och förutfattade meningar ställer till kommunikationerna ibland, är ett evigt dilemma.

Nu ska jag och tösen titta på Tudorsserien som jag köpte en gång för en evighet sedan, a propos makt. Kanske jag denna gång kan förstå varför makt kan ses som ett afrodisiakum, men tills dess säger jag; krossa patriarkerna! och njuter av en ung och vacker irländare så länge.  Sláinte!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar