lördag 3 januari 2015

Prioritaire

jag skriver för att jag måste. På senaste tiden har det varit ganska mycket tankegods kring det som händer i nuet och det beror på att jag helt enkelt inte kan förmå mig till annat. Nuet tränger sig på genom summariska tankar, påstridiga känslor och inne i mitt huvud pågår en polsk riksdag. Detta kaos gör att det är svårt att välja sida ibland, mitt jag har aldrig tidigare ställts inför så många olika moraliska beslut, aldrig så många etiska ställningstaganden heller för den delen. Kanske detta är en allmän trend, för jämfört med det politiska läget - både nationellt och internationellt, ekologiskt och humanitärt - visar sig kriser som något normalare än det omvända. Men om man inte kan ge yttring för sina känslor, hur ska vi då komma underfund med dem. Om vi inte klär oron i ord, hur ska vi då någonsin få tröst eller hjälp.

Historiskt har människan alltid funnit på vägar att ta sig ut ur ångest och rädsla under oroande tider. Ibland har dessa medel institutionaliserats och blivit tradition. Karnevalen är ett bra exempel, julen likaså. Människans hjärna är utvecklad till att minnas och vi har därför förmågan att planera och organisera det vi kallar tid. Under den moderna mänskliga tidsåldern har tidsbegreppet fått ett oerhört grepp över oss, realistiskt sett är vi slavar under begreppet och det som en gång varit vår styrka har kommit att bli vår svaghet. I takt med att tiden har kunnat styckas upp i allt mindre enheter har vi blivit både övervakade, kuvade och beroende av den. Stress kontra mindfulness och åldrande kontra förlängt liv är konsekvenser av tidsbundenheten. Det som hade kunnat bli så bra (vi hade kunnat förutse saker genom att se historiskt på oss som artefakter) har istället blivit så dåligt (vi är slavar under vårt egocentriska åldrande).

Som offer för tiden roffar vi åt oss av sådant som vi anser vara viktigt att fylla dagen med, objektet ändras i den mån vi kan och har råd. Idag har penningekonomin och valutan sett till att vi prioriterar lyxvaror. Den franska definitionen av lyx är överflöd och ontologiskt sett något som går utanför det immediata behovet. Definitionen går att tolka in absurdum, likt så mycket annat, och en mer vardaglig beskrivning handlar om konsumtionsvarans prislapp som skiljer konsumenterna åt genom vidden på deras plånböcker. Lyxkonsumtion kan därför handla om allt som skiljer oss åt genom såväl handling som mål. Lyxkonsumtion går på djupet, och sitter långt inne i vårt medvetande.

Vi prioriterar alltså väldigt olika beroende på ekonomisk möjlighet. Under den historiska karnevalen gavs människor med mindre medel möjlighet att dansa och dricka sig berusade. Ursprungligen sågs med magisk blick på våren, som en möjlighet att förvandla den gamla tiden genom metamorfos. Folket klädde ut sig, och blev kung för en dag. Under medeltiden såg vasaller och borgmästare genom karnevalen till sina undersåtars välmåga och glädje, och stävjade ett eventuellt jäsande missnöje hos pöbeln genom allmosor. Än idag kastas det godis åt barnen från borgmästarens balkong och folket narrar makten offentligt genom karnevalsupptåg. Anledningen kan ses både med sociala och Foucaultska maktögon, men summan är att dessa smulor ändå stärker ett förhållande.

Stefan Karlsson
Idag är Den upp-och-nedvända världen inte längre fiktiv... och då USA sträcker ut sin långa arm mot hela kontinenten kan jag bara ana oråd. Kanske jag är färgad av min ungdoms USA-revolt, kanske Castroregimen ger folket allmosor i form av dokusåpor och fotboll för att stävja ett jäsande missnöje hos den nya generationen, möjligen ser jag med alldeles för rödkantade ögon på utveckligen; att konsumtion av lyxprodukter (enl definitionen ovan), handlar om en ekonomisk orättvisa som främjas av turism och hetsjakten på utveckling som jämställs med ekonomism. För när goda värden (ekologi) annekteras av ekonomi (ekoturism) står sig humanismen platt som en pannkaka. Pött-pött-pött, sa Storpotäten.


Faith No More - King For a Day, Fool For a Lifetime


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar