lördag 10 januari 2015

Tab is fab

Sergei Parajanov
det är lördag igen och T sitter och övar på sin gitarr. Hon är envis och vill få mig att förstå, men jag märker att hennes tålamod har begränsningar, inte genom en höjd röst utan på darret på fingrarna hon sätter på gitarrhalsen för att visa hur en Tab fungerar. Vi pratar så olika språk ibland och jag gör mitt bästa för att förstå genom att översätta på mitt språk. Tab var på tapeten idag alltså och jag som aldrig har spelat ett instrument, undrade om det kunde översättas till en slags musikaliskt språksystem, ungefär som grammatik. Hon såg undrande på mig och visade handgripligen genom att söka på internet och överföra schemat vi såg där fysiskt på instrumentet.

När jag hade googlat orden "tab+music" fick jag naturligtvis upp ordet tablature och så gick det upp för mig. Så enkelt! Ett musikaliskt schema för stränginstrument... ja, så är det när man är van vid att tänka abstrakt och har blivit beroende av ord för sin existens. T är handfast, hon lever genom att pröva sig fram och är inte alls lika beroende av ursprung, hänvisning eller av att förstå sammanhang som jag är. Mitt problem (om man nu ska kalla det problem, för kulturvetare ses ofta som ett sådant och vi är på grund av kravet på bevislig nyttoaspekt ofta mycket splittrade i vår självkännedom...) är att jag alltså måste gå till botten med ett problem innan jag kan ta itu med det. Detta är kulturvetarens dilemma medan en modern och mer naturvetenskapligt inriktad person kan se regelverk som något absolut, orubbligt och även universellt - och på så vis, all form av relativism som ett slags hot mot detta fasta, orubbliga.

Idag läste jag Johanne Hildebrandts kolumn i SvD och gillade för första gången på mycket länge något hon har skrivit. Jag håller inte med om allt hon berättar, men relativt, i förhållande till hennes konservativa förhållningssätt till omvärlden i stort- så håller jag med om hennes slutsats i kolumnen. Att som Hildebrandt helt oförblommerat "objektivt" skriva om demokrati, mänskliga rättigheter, lagar och förhållningssätt utan att inse att allt är förankrat i en universalistisk åsiktsmaskin som utgår från en kolonial aspekt och grundar sig på att allas värde kan ses från en punkt, en tillvaro, en åsikt och en religion - är för mig som ultrarelativist fullständigt omöjligt. Däremot håller jag med om den övergripande innebörden i hennes resonemang, nämligen att genom att så split och nära meningskiljaktligheter genom att skapa utanförskap, skördar konstellationer som IS, Al-Qaida och SD framgångar. Det är genom att nära ett onyanserat hat som dessa organisationer kan leva, detta håller jag fullständigt med om. Och här kommer jag tillbaka till stumpans och min diskussion igen.

Genom att diskutera, ge varandra tid och utrymme kommer man alltid fram till att en meningsskiljaktighet ofta beror på onödiga detaljer och väldigt sällan på grundläggande värderingar. Alla sitter i samma båt, alla vill den andre väl. Hon fick visa sin förklaring, i sitt praktiska musikbyggande och jag i min förvissning om att vi är överens genom att förklara mina tankar. Strider är onödiga, kontraproduktiva.

The Colour of Pomegranates
(Death of a Poet)

...och håll med om att det finns en idéhistorisk poäng i att jämföra Tablatur med den västerländska språksystemet och Notsystemet med det arabiska... å ena sidan (Tab) ges frihet för att uttolka betoning, takt och rytm medan å andra sidan (Not) betonas en fast och definitiv evig, klassisk ursprungsform. Ena traditionen har skapat å ena sidan jazzande kulturrelativister som gillar improvisation, å andra sidan marscherande strukturalister som gillar absolutism medan den andra traditionen har resulterat i en delvis förstockad tolkningstradition som ofta har mynnat i en överto på detaljer som överskuggar helheten, men även i en fantastisk poesi som balanserar denna textuella filosofiska tradition med en oöverträffad känsla för feeling. Improvisation kontra fundamentalism och omvänt.


med mustaschen
 som norm






Med en ironisk blick på samtiden slår man världen med häpnad, för hur vi än vänder på saken är det omöjligt att dra absoluta demarkationslinjer mellan det ena eller det andra. Tankens flykt från religion, geografi, kön och samhällsklass är en Frihet som ingen kan beröva oss.



Det står ju inte i noterna!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar