lista för själen

läser och lyssnar och blir så jäkla arg och ledsen på vad som sker inom delar av den svenska psykiatrin, maken till dumhet och grymhet. När du mår dåligt kräver kroppen direktkontakt, gärna av någon du litar på och har en god relation till, det kan man läsa om här, men för att förstå detta krävs ingen doktor i kärnfysik.

Under förutsättning att du har vissa basala förutsättningar (som någon i din närhet) kan det kännas skönt med handfasta råd från en utomstående som man kan beta av och känna sig nöjd av. Idag har jag faktiskt gjort en lista på sådant jag måste göra för att gå vidare i livet och jag har redan strukit de första två punkterna. Resten är work in progress, men jag har en lista i alla fall och jag känner mig nöjd med min insats. Under promenaden efteråt kändes det redan som om ett tungt lass fallit från mina ömmande axlar. Senast jag hade så ont i nacken var våren innan vi flyttade hit. Rådet jag fick av sjukgymnasten då var att ändra på livet eller att medicinera. Jag avskyr droger men fick lov att käka Paracetamol med modifierad frisättning i kombination med en annan substans jag inte längre minns, för att bli av med inflammationen som hade lägrat sig som en stel knut i nacken. Jag såg det som ett nederlag vill jag minnas, och jag lovade mig så att aldrig behöva hamna i samma situation igen. Att medicinera bort en smärta man kan diagnosticera är att ersätta ett problem med ett annat, det har jag alltid tyckt. Fast har man svårt att sova så har man. Min nacke var då så stel att jag sov utan att nudda kudden med huvudet, och under dagtid kunde jag knappt luta huvudet, inte alls åt ena hållet och litet grand åt andra. Riktigt så illa är det inte idag dock.

Som ni märker så har jag lovat mig att även tycka litet synd om mig själv ibland, så snart kan jag checka av den punkten med. Listor är kanske inte så farliga ändå!


Skylar Grey - Dance Without You