söndag 19 oktober 2014

hämnden är ljuv

ute på regnpromenad, tänker på hur svårt det är att ge av sig själv när man mår s-k-i-t. Jag har några bekanta som har den gåvan, att sprida glädje mitt när det ser som mörkast ut. Tack alla ni fantastiska som vet att endast en liten tanke krävs för att vi andra skall orka lysa upp. Men snart är det pay-back time.

Jag har plockat upp trådar under veckan och det verkar så sakteliga som om väven börjar ta form. Visit hos en kär vän, ett samtal över nätet med en annan, ett ex på besök, middag hos ett annat. Mitt liv kan likna aska och ruiner men det som ses som en katastrof för en kan te sig som himmelriket för en annan. Jag har en fantastisk relation till mina två ex, idag är de mina bästa vänner och utan dem hade T inte haft tillgång till hela sitt liv. Att förstå det är viktigt för att inse hur mitt liv ser ut. Aska och ruiner, men en god grund att bygga vidare på. När mina morföräldrar hade köpt sig sitt drömhem strax före kriget insåg de aldrig hur lätt det var att förlora allt förrän kriget bröt ut. Inte mindre än två gånger fick de se sitt hem utbombat, varje gång byggde de upp det igen, på grunden av det gamla. Oförtrutet. Det sista som överger oss är hoppet och den envisheten har jag vuxit upp med. Det arvet är jag glad att jag har idag.


2 kommentarer: