jag såg ett foto på fejan igår, från en officiell affärssida. Min baneman, leende, flaggande för en LP-skiva han aldrig skulle lyssna på och en bekant som känner till hans dåd, mitt emot. Allt utspelar sig tre mil härifrån. Tre vänner som håller varandra för goda. Tre musketörer. Min bästa vän berättade om en incident som skedde i Ljungbyhed under månaden som gått. En kvinna hade skrivit ett inlägg på fejan och beskrivit hur hennes sambo hade slagit, hotat och förstört henne och slängt ut bohaget i trädgården, upprepade gånger. Nu hade hon fått nog och vädjade om förståelse. Resultatet blev att vännerna vände henne ryggen och tyckte att hon inte borde vara så utlämnande. Vad sambon hade gjort sig skyldig till var underordnat. Vi gör våra val i livet.
Jag blir matt, trött och FÖRBANNAD när jag hör om sådant. Var finns den verkliga solidariteten - kvinnor och MÄNNISKOR emellan? Var finns empatin och känslan för vad som är Rätt och Fel?
SvaraRaderaVisst gör vi våra val i livet men det du berättar verkar vara evigt. Så var det för hundratals år sedan och så är det idag. September 2014.
GAH! och BLEH!
Och... KRAM.
<3 tack! igen :)
SvaraRaderaoch KRAM
ja, är inte detta ett utslag av klassisk lojalism... i mina ögon ibland det fegaste och grymmaste utslag av mänsklig svaghet som finns
SvaraRadera