Legacy

radion idag, om pensioner och om att planera sin föräldraledighet för att täcka över och jämna ut en framtida skillnad i pension. Enligt kvinnan som talar kunde skillnaden bli upp emot 50% om den ena parten väljer att dryga ut sin föräldraledighet och därefter väljer att arbeta deltid. Man talar om mammor och ger detta utrymme för extra vatten på kvarnen i feminismarbetet och som sådant lättavfärdat. Jag ser systematik och tänker direkt: hur vore det att sluta täcka för och smeta över ett ojämnt system, som bygger upp ett samhälle baserat på gratisarbete. Det arbete vi föräldrar gör är ofta oavlönat, ändå räknar samhället kallt med att vi framställer en god avkomma för kommande produktion och landets utveckling.

Själv blir jag extra ledsen över att inse hur få det är som känner till hur illa det kan se ut, egentligen. 50% är en hemsk siffra men om men betänker att många föräldrar arbetar inom sektorer som inte ens är pensionsgrundande. Tag undertecknad, som under mycket lång tid har varit hänvisad till timavlönad tjänst, eller anställd under privata entreprenörer med för få anställda för fackligt arbete och kollektivavtal, eller arbetat med ett eget företag inom kultur och som har valt att vara hemma med ett barn så länge det varit möjligt med en låg föräldrapenning och som därefter har arbetat deltid på en redan mycket låg lön, som har gått in i väggen och varit tvungen att ändra på livet för att orka med - för att barnet har kommit i första hand. Att som ensam kunna klara sig på deltidsarbete kräver nämligen sin planering. En hel del avkall. Många timmars diskussioner med sitt barn, som fått lära sig att en ny iPhone inte är livet. Jag kommer att dö utfattig men åtminstone med gott samvete, för att jag har prioriterat livet framför arbetet. Den dag jag ställer tofflorna kan jag lämna efter mig en avkomma med goda värderingar, mycket livserfarenhet och en ödmjuk inställning till livet och detta blir mitt arv.

Men jag hade varit glad om den sista tiden hade varit ett oskrivet blad, av så många skäl. Inte minst för vad jag har blivit beskylld, men även med tanke på det kulturarv jag hade kunnat lämna efter mig. Så många konstföremål som jag har tagit mig an, förvaltat, sett till att öka värdet på genom forskning och nätverkande - har genom en natts vansinnesdåd slagits sönder till luftslott. Hur värderar man sådant? Hur straffar man någon som trampar på ditt arv?


Cactus - Feel So Bad

och om man är oerhört begåvad, både med hjärta och sifferminne, då kan det låta såhär.