att lida

att lida innebär inte sådant som tillfogas dig, det handlar om det du för alltid har förlorat. Detta är en av de många tänkvärda strofer jag läser i boken om Shantaram. Under snart två dagar har jag ägnat mig åt heltidsläsning och jag fascineras och retas, gråter, fnissar, förundras och hänförs av berättelsen. Jag tar med den in i mina drömmar, i livet jag lever på dagarna. I jämförelsen med författarens livsberättelse och de mänskliga öden han fått uppleva i mångmiljonstaden Mumbay tycks allt som jag själv upplever smulas sönder till sanden i ett timglas. Trösten jag känner redan efter en timmes läsning är total. Hjärtklappning och ångest skingras och musklerna slappnar av, jag kan le och fundera kring andras öden än mitt eget.

En bok kan vara din bästa vän, särskilt de dagar du inte vill bli påmind om hur människor kan såra, skända och skada. Jag kommer för alltid att sakna min blåögdhet, min tillit och förmåga att glömma. Alltid.


Kate Bush - Running up that Hill