Lou Reed gick bort enligt The Rolling Stone igår, efter en tids kamp mot kancern och jag sällar mig till hyllingskåren. En stor del av mitt nyvuxna liv är präglat av Lou Reeds musik och lyrik och det har jag P, min första stora musikaliska smakguru att tacka. Genom vår tid ihop, som spände över 18 år, gick Lou Reed som en röd tråd, vårt förhållande var lika äkta som Lou Reeds texter. Inget var för litet för att hylla. Inget var för stort för att hånle åt. Livet...
Vi hade båda gått igenom död, sjukdomar, svek, det svartaste svarta och det mest rosa och glittriga. Vi älskade båda balansen som kommer med att inse att vi är bara är små myror i en stack men att kraften i ord kan förändra en generation. Att i en stor lycka ryms en djup sorg. Att svart är vackert och att inget någonsin är banalt. Inget...
Vi var Lou Reeds poesipunkare som matade Jukeboxen full på East med "Death Song" och sedan lugnt gick därifrån. Vi ägnade åtskilliga skivspelarfester åt Velvet Underground på balkongen där Fred Åkerström slutade sina dagar hemma hos faster A med det enorma skivlagret, i andrahandslägenheten i Enskede med utsikten som vette över skogskyrkogårdens judiska annex, då vi firade att vår första egna lägenhet i en torpedverkstad var färdig, då vi var ledsna och då vi var glada. I lust och nöd, det svarta ständigt närvarande. Lou Reed, Velvet och Nico har präglat vår tid ihop och det är svårt att plocka fram musiken från den tiden. Loaded, Transformer och senare Magic and Loss spelades hela tiden. Han tröstade oss, det var vårt liv han berättade om.
När vi hade fått lilla t fanns inte lika mycket utrymme för varandra, men då vi en gång fick hjälp med barnvakt tog vi tillfället i akt och drog till Oslo på koncert. Lou Reed och Antony & the Johnsons levererade en magisk poesikväll och när kvällen var slut sov vi båda tätt ihopklamrade på en parkbänk i Frognerparken. Under stjärnorna var allt fulländat. Vi och alltet, vi mot allt.
Jag har svårt att uttrycka mig, det är så många varma tankar, så mycket känslor, så mycket tid och så mycket kärlek i Lou Reeds musik och handlingar. Och kanske var det tack vare Laurie Anderson som jag fattade beslutet att satsa på konsten, helhjärtat. Och kanske var det genom Lou Reeds lyrik som P backade upp mig så till fullo, när det egentligen alltid varit han som hade känslan, kunskapen och genialiteten. T kunde inte ha fått bättre gener och i blodet rinner hans texter.
Nu skall jag ägna mig åt Berlin ett tag och kontemplera över ett liv som inte varit förgäves.
Men of Good Fortune
Perfect Day - Antony and Lou
Vi hade båda gått igenom död, sjukdomar, svek, det svartaste svarta och det mest rosa och glittriga. Vi älskade båda balansen som kommer med att inse att vi är bara är små myror i en stack men att kraften i ord kan förändra en generation. Att i en stor lycka ryms en djup sorg. Att svart är vackert och att inget någonsin är banalt. Inget...
Vi var Lou Reeds poesipunkare som matade Jukeboxen full på East med "Death Song" och sedan lugnt gick därifrån. Vi ägnade åtskilliga skivspelarfester åt Velvet Underground på balkongen där Fred Åkerström slutade sina dagar hemma hos faster A med det enorma skivlagret, i andrahandslägenheten i Enskede med utsikten som vette över skogskyrkogårdens judiska annex, då vi firade att vår första egna lägenhet i en torpedverkstad var färdig, då vi var ledsna och då vi var glada. I lust och nöd, det svarta ständigt närvarande. Lou Reed, Velvet och Nico har präglat vår tid ihop och det är svårt att plocka fram musiken från den tiden. Loaded, Transformer och senare Magic and Loss spelades hela tiden. Han tröstade oss, det var vårt liv han berättade om.
När vi hade fått lilla t fanns inte lika mycket utrymme för varandra, men då vi en gång fick hjälp med barnvakt tog vi tillfället i akt och drog till Oslo på koncert. Lou Reed och Antony & the Johnsons levererade en magisk poesikväll och när kvällen var slut sov vi båda tätt ihopklamrade på en parkbänk i Frognerparken. Under stjärnorna var allt fulländat. Vi och alltet, vi mot allt.
Jag har svårt att uttrycka mig, det är så många varma tankar, så mycket känslor, så mycket tid och så mycket kärlek i Lou Reeds musik och handlingar. Och kanske var det tack vare Laurie Anderson som jag fattade beslutet att satsa på konsten, helhjärtat. Och kanske var det genom Lou Reeds lyrik som P backade upp mig så till fullo, när det egentligen alltid varit han som hade känslan, kunskapen och genialiteten. T kunde inte ha fått bättre gener och i blodet rinner hans texter.
Nu skall jag ägna mig åt Berlin ett tag och kontemplera över ett liv som inte varit förgäves.
Men of Good Fortune
Perfect Day - Antony and Lou
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar