Nåvääl... jag fick även reda på att den gäckande godisdoften i trädgården kom från ett träd. Ett japanskt Katsura-träd som står lätt dolt men centralt i min trädgård sprider en underbar doft av gräddkola, pepparkaka och kardemummabulle då man passerar förbi. Då vinden låg på var det omöjligt att lokalisera varifrån doften kom, så jag skickade en luddig fråga om någon kunde ge tips. Tack Fb!
Idag har jag fortsatt funderingarna kring varför jag blev så upprörd, vad det är som gör att folkvalda politiker kan uttala sådana insinuanta och särskiljande åsikter i ett offentligt forum och fick snart ett för mig ganska givande svar. För min del handlar konstvetenskap och all humaniora om att förstå och tolka mänskliga företeelser. Denna tolkning har blivit en nödvändig länk i förståelsen mellan sändare - mottagare under en era där envägskommunikationen har blivit det enda sättet att meddela oss på. Envägskommunikation handlar om sändare - mottagare och behandlar allt som meddelas oss idag, från bilder, texter, musik eller oral agitation på TV och radio i de politiska debatterna. Även här har debatter som kunde varit fruktbara genom att få blomma ut i diskussion utformats att bli ledarledda, avhuggna, ledda av en frontfigur/ expert med personliga åsikter.
En gång förlängesedan berättades historier över lägerelden och berättelserna fick växa med dem som lyssnade och interagerade med minnesmästaren. Samtidsproblematiken vävdes in i ett dynamiskt samspel mellan berättare och åskådare och svåra frågor kunde få flera svar. Jag håller med Dilsa Demirbag Sten om att böcker i sig inte innehåller en inneboende godhet och att det är ett romantiskt påstående att tro att vi blir bättre människor genom att läsa, men samtidigt visar vi och utvecklar vi ett intresse för hur andra känner, tänker och handlar i olika komplexa situationer. Förutsatt att berättaren tilltalar oss och involverar oss, för det handlar även om kvalitativt berättande. Detsamma gäller all form av kommunikation, även konsten och musiken.
Envägskommunikation är en svår sak att bemästra. I förlusten av det dynamiska samspelet mellan sändare-mottagare behövs idag en länk som kan förmedla och utveckla alternativa tankar och dra paralleller till det som sägs. Vi vet alla hur invecklat ett språk är, med sina underliggande meningar och intrikata bildspråkliga uttalanden. I bristen på interaktion och timing måste samhället lita på expertis... och i kampen om vem som avgör vad som skall berättas verkar det vara kulturen som har fått dra det kortaste strået igen. Paradoxalt nog.
Jag sitter och skriver på ett nytt föreläsningstema om mitt favoritämne Orientalism, där jag som expert inom postkolonial teori får dra nytta av en spetskompetens som ibland kan ses som både farlig och onödigt krånglig. Jag har blivit ombedd att göra en rolig framställning och gärna delge publiken en mustig bild av Orienten, vilket inte alls kommer att bli vare sig svårt eller tråkigt för mig. Jag älskar att vältra mig i kitschen och hjätehistorierna, bara jag kan få ge en nyanserad berättelse om bildens verkningsgrad och politiska bakgrund... bilder är aldrig neutrala.
Så, när jag idag läste utmärkte Dan Jönssons artikel om Louisianas senaste storsatsning "Arktis" blir jag vare sig förvånad eller överraskad. Danmarks kolonialhistoria får ligga långt, långt bakom berättelserna om hjältebravader och hisnande vyer och i Louisianas putsade borgerliga fasader ryms ingen självkritik. Klart som korvspad.
Antiphon - Midlake
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar