 |
| Ivan Aguéli, Gotland 1892 |
Lyssnade på Katharina Hahr möter igår, och avsnittet om Lotta Ramel. För att kunna gå igenom kriser och komma ut stolt och rak igen krävs en hel del som har med omgivningens mottagande att göra. Att kunna tillåta sig att gå ner sig helt, för att sedan vända igen och bygga upp ett nytt förtroende, både för sig själv och omgivningen, och att få tappa greppet och sluta sig, få vara arg och ond och till och med hatisk, kräver att du har ett stöd som backar upp utan frågor eller undran, och som litar på dig som den person du var, är och vill bli. Det som krävs är tid och utrymme för att rensa ut alla tankar, och gå igenom skärselden med alla de medel du har tillhands. Och, nota bene, stödet som finns där bakom, den goda skuggan, kan lika gärna vara ett familjeband eller en vän, en nära relation, eller i brist på detta, en författare, det viktiga är att det som möter dig, möter dig med respekt. Skuggan får aldrig någonsin visa att du är bestraffad för något som du själv har åsamkat dig, utan att det är ditt bästa som gäller, oavsett vad du säger, gör eller tänker för tillfället.
Att inte älska sig själv är destruktivt men djupt mänskligt. Jag tror att mor Theresa sa ungefär såhär; att skada, och få ont av det, är ett gott tecken. Kärlek är inte alltid förståelig eller glädjande, kärlek bara är.
Att älska är att vilja väl, men vägen dit är ofta obskyr och oklar. Inom religionerna finns det en mängd hänvisningar till kärlek, och det som kallas esoterika handlar om sådant som inte går att se, mäta eller väga men finns där, likväl. Min mormor brukade säga att vi skulle älskas som mest när vi förtjänar det minst och som troende katolik levde mormor efter devisen och jag fick lära känna den. Att vända andra sidan till kan ha stora samhälleliga fördelar, men på ett personligt plan krävs både inre gränser och god inledande vägledning för att inte övergå i självdestruktivitet. Jonna Bornemark går till den medeltida mystikern Mechthild von Magdeburg för att förklara hur moderskap och graviditet står i direkt förbindelse med villkorslös kärlek. Inne i dig växer en annan kropp, och din kropp omger detta liv utan motkrav eller vilja. Denna visdom går att lära ut, och är vad uppfostran handlar om. Det inre livet är en labyrint. Du ska kunna gå igenom livet med förbundna ögon, och ta dig ut seende.
På Gotland finns några av de ca 400 labyrintiska stensättningar i Sverige som troligen har använts i fruktbarhets- transitions- och initiationsriter, som bröllop och andra viktiga föreningar. Bilden av labyrinter finns över hela världen, det heliga mysteriet är gemensamt för alla kulturer, folk, åldrar och bildar en stark bindning över tid och rum. Trojaborgen i Visby har jag dock inte besökt, än. Kanske att jag, en vacker dag, kan ta med mig mamma dit.
"Jag älskar dig att älska dig och att inte bli älskad, för ingenting fyller mig mer än att se dig glad."-George Sand-
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar