Ledig tisdag med tillbakablickar, reflexion, tvättid och brödbak. Solskenet hjälper humöret till nära humorhöjder och jag ser plötsligt lösningar på problem. Så skönt det är, vilken lättnad att kunna le åt saker ibland som andra dagar ter sig oöverstigliga.
Jordbävning strax öster om Hagfors, inte riktigt mitt i prick, men nära nog. Stället jag hade hoppats på består kanske av tre hus. Det har ett namn förstås, och det namnet blev en låttitel 2012. Låten är en personlig hyllning till min misshandlare och hans hem.
Det ordet, miss-handel. Jag måste alltid tänka efter. Det är som om min hjärna vill radera ordet för att glömma. Min älskade vän J brukade säga: - Skippa aforismerna, det du vill säga har ett specifikt namn, och det är vad du måste lära dig använda nu. Misshandel. Inget annat ord passar.
Du gick bort alldeles för hastigt, Janne, dock passande nog mitt på internationella kvinnodagen. Du lärde mig att kalla saker vid sitt rätta namn och jag älskar och saknar dig. Men nu är du tillsammans med dina högt älskade som jag vet att du saknade under större delen av livet. Det kan man också kalla poetisk rättvisa, och jag unnar dig den.
Philip Glass - Metamorphosis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar