lördag 23 mars 2019

det är en första gång för allt


Jag sitter ute i trädgården, te i en mugg och en flyktig sol i ansiktet. Över mig svävar två korpar och en glada, och från buskarna hörs talgoxe, blåmes och kungsfågel. Det är en väldig skillnad mot tidiga morgonen, för då sjunger trastarna kapp med lärkorna, och buskarna ljuder av stjärtmesar som emellanåt överröstas av en pigg gärdsmyg, tofsvipan, bofinkarna, rödhakarna, tranorna, sångsvanarna, och duvorna. Från forsen i Rönne å eller min lilla bäck hörs knappt något mer, däremot grannens maskinsåg såklart, det är ju helg.



Jag promenerade i Skäralid idag. Där syntes också tydliga spår av att vattnet hade dragit sig tillbaka från förra veckans regn. Mycket besökare, dock, jag stötte t.o.m. på en kollega med hund och partner. Trots allt stök tror jag ändå att jag var ensam om att notera strömstaren som satt och guppade nedanför dämmet. Stolt visade den upp sitt kritvita bröst för den som orkade bry sig.
Redan den 12 mars såg jag ett par forsärlor vid den gamla skvaltkvarnen här nedanför, men med tanke på det milda vädret är det ingen som bryr sig om sådant i år. Ur led är tiden!

Några blåsippor har slagit ut och fläderns torrgrå kvistar har fått vackert gröna bladrosetter. Det blåser till litet ibland och en vass våril får armhåren att stå i givakt under anorak och två tröjlager. Nu drar jag mig in och läser litet istället, eller lyssnar på den nyköpta skivan. Ikväll är jag bjuden på middag, familjen kanske vet att jag behöver det, jag är i alla fall väldans glad över omtanken. Veckan har varit tuff, och nässelsoppan kan jag ju alltid frysa ner.


Morgengruß - Popol Vuh
Morgengruß II

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar