Haggan

Det är den 8 mars idag, Internationella Kvinnodagen, och jag är hemma från arbetet. Man kunde tro att det handlar om revolt, men jag förmår inte annat.

Sedan nyåret har tysta förhandlingar mellan vår frånvarande chef och en anställd pågått, och igår framgick det att den utveckling som jag har accepterat som en övergående fas, och tagit skada av, skall permanentas. Det är aldrig bra med frånvarande chefer. Lika illa är det med detaljstyrande, så som det var på förra arbetsplatsen där planen enbart fanns i chefens nyckfulla beteenden och huvud. Men frånvarande chefskap innebär frånvarande beslut, som dessvärre, precis som i fallet med den detaljstyrande chefen, drabbar hårdast mot den som inte har en tydlig arbetsbeskrivning eller position.
I mitt arbete, och särskilt i en extremt hårt slimmad organisation med få anställda, räcker det med en liten förändring av personalstrukturen för att något som tidigare varit perfekt skall rämna. Det är som ett korthus, där ett av korten halveras och sedan klistras på gaveln.

Så, jag har beslutat mig för att stanna hemma. Jag är fan aldrig hemma. När jag är sjuk är det på fritiden, och när jag är riktigt sjuk låtsas jag som det regnar. Jag hatar gnällspikar.

T ringde nu från skolan och berättade att hon slutar tidigt på grund av den annalkande stormen, så jag hämtar hem henne tillsammans med alla läxorna tidigt idag. Det blir bra.

På födelsedagen fick jag en bok av henne, i den läser jag:

Behagligheten är en transaktion som får betalt i beskydd av de män som i utbyte kan vara lätt excentriska.
Verkligt självförtroende däremot behöver inget beskydd. Inget utseende heller. Det verkliga självförtroendet äger något annat, nämligen överlevnadsbegåvning och utstrålning.

Witchcraft - Dead End