Gränstrakter, transcendens, opalitet, orden är många som konnoterar gråskalan mellan vårt vetande och kunskapen. Shamaner, siare, präster och filosofer har sedan tidernas begynnelse använt sig av detta obestämda fält, det är även fruktbar jaktmark för charlataner och lurendrejare. Minuterna före ett plötsligt väderomslag kan illustrera vad som sker i ett öppet sinne, när ögon och öron skärps och huden känner minsta förändring i luften. De mildaste smakerna framträder då med oerhörd pregnans och grundsmakerna räcker för att krydda den underbaraste maträtt, allt kryddstarkt känns plötsligt överdrivet och vulgärt.
Hettan har gjort dig sinnesslö och orkeslös, tankarna är kantiga, hetsiga, drabbande och vulkaniska, du är en ointaglig fästning och stänger ute allt som ökar intrycken. Hård som ett äggskal äter du chilianrättningar med vitlök, men så sker ett väderomslag och slemhinnorna återfuktas. Äggskalet har återgått till att vara membran och du tar in omvärlden igen, blir mjuk av luftens fruktiga dofter och sånglärkans välvilliga toner. Osmosen är gränslös i sin vetgirighet.
Mörkret tätnar snabbt och en osynlig vind får bladen att darra. Aspen; trädens siare och schaman, rasslar förebådande. Är det ett skyfall som nalkas från sydväst? Så bryter åskan väntan och alla knutar löses upp, viggarna spänner över himlavalvet likt ett blodsprängt öga och regnet faller med tunga slag. Nu är allt liv stilla, utom koltrasten som regnsjunger vackrast av allt.
Kroppsorganismen är en vidunderlig manick, långt mer skärpt än någon replika någonsin kan bli och mer omfattande än alla ettor och nollor som någonsin har, och någonsin kan skrivas ner. I gränstrakterna frodas rädslan, men rädslan är ett redskap för sådd och skörd. Tomheten är fiktiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar