Redan klockan åtta hade alla ätit och rest på sig, och halvannan timme senare var det diskat och bortplockat och fritt fram för boken och en öl under pergolan. Man är väl gammal nog att få vara töntig, trist och alldeles, alldeles utsjasad efter tolv timmars fixande. I stekande sol dessutom. Nu skulle gästerna visserligen upp tidigt för att åka på resa, men för egen del kändes det helt ok att midsommarfesten tog slut där. Jag är rätt glad i att vara i eget sällskap, så länge det är självvalt och det är det. Humöret är på topp, en solskensdag är som uppåttjack för mig, och blåser det dessutom en lätt bris finns inget bättre. I morgon tänker jag ta med mig resten av focaccian och en termos kaffe till gölen och låta mig förföras av trollsländor och fåglar, och om några dagar kommer nog regnet tillbaka. Det skulle ändå vara skönt.
 |
| jag badar aldrig ensam |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar