Ficedula hypoleuca

backsippa

 Och så blev det maj månad. Plötsligt befinner man sig mitt i allt det där som man har längtat så hårt efter, det finns då inget som kan dra en härifrån mer än en halvdagsutflykt med cykel för att titta på backsipporna, möjligen en kul fest, även om det känns svårt eftersom allt skönt som sker i naturen händer nu, och jag vill inte gärna missa en sekund. Idag lyckades den svartvite flugsnapparen hitta sig en mö. Han jagar flinkt bort alla eventuella motståndare och kretsar envetet över den felkonstruerade holken. Ibland måste talgoxen, som har hittat den bättre holken på motstående sida om lekstugan, skynda sig in till sina små för att undvika hannens bombraider. Han är en stursk liten krabat, och har han tur klarar han av flera fröknar på samma gång. Det är dock alltid den första som får bli ompysslad, sådana är flugsnapparreglerna. Chubbychubby-chubb chubb tzi-tzo och så några varningsstrofer för säkerhets skull, sedan ryttlar och vänder han tvärt om i luften för att snappa åt sig en fluga eller annat gott för att snabbt återvända till sin gren och sjunga så att alla hör. Man förstår varifrån den fågeln har sitt namn. Men han kan också sjunga tyst och mjukt och vissla så höga toner att man tror att det är en insekt, ibland är det som om han sitter där och tänker och småpratar för sig själv, och det är då vi två har små konversationer om vädret och annat relevant för årstiden. Det är en alldeles enastående liten individ, så älskvärd som någon bara kan vara.

 

skatnäva

 

Idag såg jag årets första tosteblåvinge, kartfjärilarna har varit många fler än vanligt och kanske att det är deras tur att ta över stafettpinnen efter fjolårets sorgmantelturné. Kartfjärilen låter som en trösterikare art på svenska, även om de båda är underbart sköna att se. 

Ännu sjunger trädlärkan från hästhagen i söder, en trädpiplärka har hittat ängen i sydöst där han leker med sina sci-fi-pistoler och blandar lärkornas melodier med allt annat som låter kul nog för att väcka uppmärksamhet med. I det norra fältet härskar sånglärkan, han har klarat av både bondens tumling och gödsling och tycks vara nöjd med läget, så länge ingen börjar plöja. Fåglar, man måste bara älska deras iver, och om det finns något som är smittsamt så är det den. Min gamle rödstjärthanne hörs mest hela tiden och syns ibland, men han har inte bestämt sig för om garaget är en så bra plats att häcka på ännu. Förra året blev en pärs för honom. Han fick fullt upp med att mata alla ungarna på egen hand och jag tror att det hela gick så fel som det bara är möjligt. Inget är säkert än, men säkert är, däremot, att våren är här på riktigt. 

 

ek, ekare, ekast

The Unted States Of America - The Garden of Earthly Delights