Regn

Resning

 Albladbaggen har ätit ett stort hål på bladet som den sitter under. Under några helt perforerade blad har hela hoper av små blåglänsande baggar sökt skydd för regnet, det är nätt och jämnt att bladen orkar hålla passagerarna och sig själv uppe. Ett fjunigt mott sitter på ett hallonblad och försöker se oberört ut, fasettögonen är täckta av daggdroppar och vingarna slokar. Längst inne bland snåren hörs enstaka småfåglar, det är ungar och pulli som ropar på middag och föräldrar som skyndar på, men i övrigt är det en ganska stilla dag för årstiden. När det regnar såhär lugnt är det nog en lätt match för fåglarna att skaffa föda - bara att hänga kvar och då slipper de göra av med så mycket energi, litet som manna från himlen tänker jag. Det är kanske därför som sädesärlan, som brukar sitta på en sten mitt i dammen, inte syns till idag. De trollsländor som vi båda tävlar om att få syn på först sitter någonstans under en tuva eller en kvist i väntan på solskenet. Ärlan har nog tagit sig dit, där den lättillgängliga maten håller hus. 

I min trädgård turas fåglarna om att få boa i holkarna, det är en ryslig fart på häckningarna. Luften är full av myggor och andra flygfän, de reder sig gott nu när blommorna är många och marken snart är täckt. Örter och blommande grönsaker täcker snart även odlingsbäddarna. Om väder och vind blir som önskat kommer det att bli en rik skörd av olika sorters tomat, lök, sallader, kål, bönor och ärtor och en kronärtskocka. Vid sidan av kryddörterna som är en självklarhet, liksom blomster förstås. Jag kanske har tagit i för mycket, men blir det för trångt flyttar jag väl de små plantorna till en annan plats. Vattentillgången är gränsen för vad trädgården kan tåla, så pragmatisk är jag, eller rättare sagt: så pragmatisk har jag blivit. Vattentillgång och energiåtgång tillhör min vardag, och jag gillar det. Många odlare tar sig bokstavligen vatten över huvudet och måste tillföra mer energi än de får ut i slutändan, ofta subventioneras åtgärderna för att upprätthålla tillväxten. Visst är det klantigt, särskilt eftersom hela vår moderna ekonomi är baserad på fossil energi. Nationalekonomer har länge låtsats som att det regnar, men nu låtsas man inte ens. Nu är det helt legio att satsa på mer teknik för att låtsas att glappet mellan möjlighet och dröm går att överbrygga. Grön teknik heter det nya svarta hålet. Gulp, bara, allt för jobben och ekonomin som måste upprätthållas globalt, krigsmaskineri och livsmedelsindusti, rubbet. Bara för att vi ska kunna fortsätta konsumera, och stater ska kunna fortsätta subventionera sådant som inte bär sig naturligt. För ett sådant maskineri krävs en billig energiråvara, som olja och naturgas, så att vi kan fortsätta att framställa konstgjort gödsel och makadam. Attans korkat, precis som de där albladbaggarna, förutom att insekterna tillhör ett naturligt kretslopp. 

Nu hörs skotarna från hållet där små fragment av skog från Svarte mosse står, och ur dammarnas gyttja reser sig uråldriga armar i tyst protest. De hårt knutna nävarna kommer i sinom tid att vara fullt utvecklade blad där trollsländelarver och groddjur kan få ro. Själv knyter jag min hand i fickan. Det har bara regnat fyra millimeter och stugan är redan belamrad med blöta kläder. Jag får nog elda ikväll...

Uppror

Twist in my sobriety - Tanita Tikaram

Jag läser Resa med lätt bagage, av Tove Jansson