Jag ligger med de skoskavda fötterna uppe i schäslongen, brasan sprakar och från tösens rum hörs voiceovern från ett labbsimuleringsprogram och knappret från tangentbordet när hon skapar anteckningar. Det har varit så skönt att få ha henne hemma igen. Terminen har varit tuff och många saker har skett som har ställt krav på prioritet och koncentration och hon har vuxit som person. Det har nog jag med, någonstans måste även vi morsor släppa på kontrollen och lära oss leva som vanligt folk.
Julen är över och tösens vardag börjar sippra in igen, men vi tar det lugnt. Vi har tittat på Jakten på en mördare, tävlat i På spåret, lyssnat på skivor och lagat mat. Nyhet för i år var eggnog, vi valde förstås det tyngsta receptet med sex äggulor, vispgrädde, muskot, äkta kanel och vaniljstång, och ljummen med whisky i kan man nästan längta efter nästa jul. Mindre kul var kanske att de sex äggvitorna hamnade på golvet men sådant får tas med i beräkningarna när man bor i en kartong och alla vill hjälpas åt.
Efter en kort köldknäpp regnar det igen och ordningen är återställd. Vi hann ändå uppleva det krispiga ljuset från minusgraderna, ljudet av frostnattens härjningar på mark och trädgrenar under skosulorna, och dricka het glögg i ett vintervitt landskap innan regnet återvände. Det var nästan värt skoskavet från de omsulade stövlarna.
Nu när jag har tid för att ligga och läsa och fundera igen poppar det upp små fina bilder från året med tankar som jag suger på som karameller. Visst har det varit svårt med avskildheten för många, men den har även skapat utrymme för sådant som kräver eftertanke och långsamhet. Men så är det som man säger, att det man förlorar på gungorna det vinner man på karusellerna, och jag tror att mina karuseller snurrar åt rätt håll nu.
Jag läser: Djurens gåtfulla liv. Kärlek, omtanke, fantastiska inblickar i en sluten värld av Peter Wohlleben
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar