Fukitol

 Det är svårt att förstå att det är december när nyckelpigor och sniglar krälar omkring och gärdsmyg och talgoxar sjunger, jag intalar mig genom att fokusera på yttre järtecken, såsom strömstare och julpynt att vi nu är inne på andra halvan av den sista månaden anno 2020. Nyligen läste jag att det tydligen inte är så ovanligt med fågelsång i december, men att de istället för att locka till sig honor med skönsång egentligen säger Fuck off! till alla runtomkring. Fågelhanarnas könsorgan är tillbakabildade såhär års, så nu hävdar de revir och är arga och tjuriga. Vad sniglarna beträffar kan de säkert finna en eller annan svamp att tugga på, men med nyckelpigorna är det en annan historia. Jag undrar om det finns käk för dem där ute. 

Mamma brukade noggrant notera alla dagarnas temperaturer och regnmängder, och jag tyckte att det var ganska trevligt att ha hennes siffror att hänga upp dagarnas, månadernas och årens skillnader på, även om jag själv aldrig fastnade för sådana noteringar, jag har ingen fallenhet för siffror direkt. Å andra sidan hjälper de sällan när det väl gäller, men kan nog kännas trygga att ha med sig om man vill jämföra saker mer exakt än att hålla på med nyanser och antaganden. Jag gillar antaganden, så länge de går att hänga upp på andras antaganden är det kul att hålla på med.

Jag tog med en av mina saffransbullar till lunch (jag önskar jag hade en Muminmamma), och satte mig på ryggsäcken vid den vackra platsen med utsikt över ravinens hjärta. Kaffet var hett och starkt, bullen kunde smakat mer saffran, men i övrigt var det väl rätt trivsamt. Nästan inte en själ hade jag mött såhär långt, och när jag stegade ner för branten för att ta stigen tillbaka längs Skärån kände jag på mig att strömstaren snart skulle sitta och guppa för mig på en av stenarna i bäcken - och se, jag fick rätt. Bara någon kilometer längre fram satt den lille rundnätte i sin blanka frack och lyste med sitt vita skjortbröst. Gupp, gupp! så upptagen med att dyka och plaska att den inte märkte av att jag smög fram och gömde mig bakom ett träd, tog spjärn och försökte ta några bilder ömsom med mobilen som jag håvade fram från bröstfickan, och den otäcka kameran som både låter och krånglar och hänger i vägen när man ska böja sig framåt. Ibland undrar jag vad det är jag håller på med, jag vet ju själv att jag har sett en fågel, insekt, snigel eller svamp, och att det är december. Vem bryr sig.

 

 

Bröd och Lakrits - Det regnar idag

Big Pharma's New Drug: Fukitol (Robin Williams) 

Jag läser: Hågkomster av min icke-existens, av Rebecca Solnit