Jag beställer skivor och böcker på nätet som om det inte fanns en morgondag och även jag har onekligen dragits in i coronabubblans förrädiska, trygga otrygghet av att jag kanske klarar mig bäst på egen hand. Bort med dig, hemska tanke. Sjas.
Splittring av människor är tidens farligaste vapen, och oerhört effektiv under falskt flagg. Internet med sina stängda chattrum har utvidgats till det normala med coronapandemin, och det är inte många röster som kritiskt ifrågasätter digitaliseringsprocessens påverkan på beslutsfattandet. Kognitivt sett, när vi samlas under strikta former och förväntas ta ställning under allt kortare tider, är vi oerhört enkla att påverka. Vi har redan styrdokument som gör oss fastnaglade vid kravet på effektivitet, och i alltfler verksamheter är det dokumenteringen som formar kärnverksamheten, istället för tvärtom. Den högsta kasten är en administratör som använder mötesproffs och moderatorer som duktiga idioter på mikronivå. Med ett enkelt mute tystas den som har något att säga som går utanför agendan, eller avgör vilket skrivet chattinlägg som skall lyftas. Plötsligt har styrelsesammanträdena blivit väldigt koncentrerade. Jag chattade med en kommunalpolitiker som tyckte att det var väldigt skönt med de kortare mötessessionerna, eftersom de alltid tenderade att dra ut på tiden. Samtidigt skulle jag inte bli förvånad om mötena nu blir fler, eftersom det står inskrivet i lagen om effektiviteten. Om vi dessutom matas med allt tätare information blir allt vi lyssnar på, och förväntas läsa in, omöjligt att ta ställning till på djupet. Vi har 24 timmar om dygnet, varav 8 timmar är betalda. Jämfört med en robot eller en dator är vi oerhört begränsade. Vad utgör människan, vilka är hennes styrkor och svagheter, drifter och drömmar...
En överläkare i pediatrisk psykiatri, Sven Román beskriver coronaläget som en konsekvens av kollektivt panikhandlande, och menar (liksom jag) att det är beslut fattade med amygdala som har satt världen i överdriven och ytterst farlig karantän. Cononapandemin är några personers våta dröm om total kontroll, förverkligad i och med digitaliseringen - samtidigt det stora tysta flertalets undergång.
Den nya skogsutredningen lyfter splittringen mellan ägande och miljö, att frågan ligger på bordet är bra. Jag hoppas att våra politiker orkar se vad som pågår.
Jag mötte en av grannarna ute i skogen, han stannade traktorn och vi pratade litet om omgivningarna och då berättade han om en märklig samling stenar som fanns på ägorna. Det var litet kinkigt att ta sig dit men det var det värt. Oavsett åldern på stenmurarna så imponeras jag alltid djupt av det slit och den envishet som präglat våra tidigare generationer här i risbygden. Sten på sten och långa, ibland trippla rader, ligger de där under lavar och mossor. Grannen är en klok man, han lät bli att plantera gran här under 70-talet trots ivriga påtryckningar. Som han uttryckte det, varför då, jag har redan allt jag behöver, och så är det mycket vackrare med lövträd. På platsen växer det fortfarande ask och alm.
Van Der Graaf Generator (At Least We Can Do Is Wave To Each Other) - After the flood
Whatever Would Robert Have Said
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar