Längtan

Giacomo Balla, The Hand Of The Violinist

Vetenskapsradion idag handlade om årets nobelpris och svarta hål, och berättarrösten förklarade att eftersom naturen hatar evigheten och allt jordbundet strävar efter ett mål eller åtminstone något som tar slut efter en viss tid - hade man länge sett svarta hål som en teori som saknade bärighet på verkligheten. I vissheten om att allt vi känner till har ett slut ligger det en hyfsad och rimlig chans till att något jag har längtat efter faktiskt kommer att inträffa, likaså att lidandet har ett slut. 

 När jag inledde tanken idag funderade jag på hur längtan har utvecklats med tiden, och tänkte att i jämförelse med hur längtan yttrade sig i litteratur och brev sedan ett allmänt brevskrivande blev möjligt, i och med skrivkunnighet, farbara säkra vägar och organiserat postande - har längtan kanske försvunnit eller åtminstone kortats av. Med alla tekniska innovationer är vi idag bara ett klick mellan längtan och infrielse, tänkte jag först, men jag är inte så säker på att den enkla förklaringen räcker. Längtan måste ha en djupare mänsklig innebörd, och är kanske t.o.m. den viktigaste ingrediensen i meningen med livet, det vore förmätet att säga att teknik har reducerat mänskligheten så grundligt. Oavsett tidsåtgång så fyller vi fortfarande större delen av vår livstid med längtan. Möjligen är det så att vi längtar med större frekvens idag, men det finns det egentligen inga belägg för. Skillnaden i längtan skulle kunna vara kvalitativ, men det finns det naturligtvis inga som helst belägg för, heller. Längtan handlar om känslor och de är universella, trots allt. Att längta ligger i människans natur och hon längtar efter stort och smått. Längtan kommer i olika skepnader och är förknippad med alla former av känslor, litet beroende på vad målet är. Ångest, glädje, förvirring, förvissning, känslor från alla väderstreck samlas i tiden före momentet där längtan tar slut, och en ny tar vid. Romantiker kände väl till detta och hos Schiller och Kirkegaard kunde det yttra sig i ångestfulla och kvalfullt drastiska beslut.

I det tyska ordet Sehnsucht implikeras en sjuklig mellanperiod som måste fyllas ut och avslutas för att subjektet inte drunknar i melankoli. (Sucht betyder fysisk eller psykisk sjukdom). Tiden före ögonblicket är en romantisk bild som ofta har använts i konsten. Bilden är effektiv eftersom vi ofta förbiser längtan till förmån för crescendot eller momentet då längtan går över i något nytt, men vi känner omedelbart igen oss då vi läser, lyssnar eller ser den gestaltad. Kanske att det är i tomheten som igenkänningen sker på bredast front, eftersom momentum kräver en uttolkare som pekar på exakt rätt känsla för en sekund som är omöjlig att hålla kvar... Giacomo Balla och de italienska futuristerna under 1900-talets tidiga maskinromantiska era var först med att försöka frysa det ögonblick där inget mer än tanken var verksam, på bild. Motorikens skönhet, tomhetens och repetitionens poesi som förvisso har kritiserats som protofascistisk, är en viktig del av människans syn på sig själv i jämförelse med en maskin.

Det waeliska Hiraeth berättar om saknad och ouppnåelig tillhörighet och om något som undflyr och gäckar, här döljer sig ett drag av ånger. Den formen av längtan är svart och svår och präglas av hopplöshet, till skillnad från tyskans Sehnsucht som trots sin sjukdiagnos ändå inte ser livet som en gyttjepöl. Portugisiskans Saudade som jag har berört tidigare, är till skillnad från de andra två planerad och förutsägbar. Ofta gestaltad av den unga vackra sjömanshustrun, som stående vid ett öppet fönster och med ett brev i handen väntar på sin älskade som är ute på fiskafänge i ett stormigt och nyckfullt hav. Hon vet att längtan är en del av livet, och att den innebär såväl glädje som sorg. Saudades längtan utgör en mycket viktig del av den portugisiska kulturen och hörs tonsatt i fadons själfulla melodier. 

Nu har jag plockat ut lussekatterna från ugnen och väntar på att de ska svalna, jag har beställt nya böcker och musik, ska strax åka och hämta en blivande julklapp på lantmännen, och samtidigt gnolar jag på musik från helgen som gick. Och när jag lägger mig kan jag känna dofter som påminner om en annan plats och en annan stund, och somnar med tankar på en obestämd framtid. Längtan utgör livet, och kommer med gott och ont, längtan kan både utgöra fruktansvärda kval och vara alldeles, alldeles underbar och det är nog inte alldeles överdrivet att påstå att längtan är det svarta hål som fyller livet med mening.

The Wizards From Kansas - 912 1/2 Mass