 |
| Rob Mulholland |
Brasan är tänd, frukosten klar och det börjar bli en skön omgivning för en stund med boken jag drog ut ur hyllan igår kväll. Under veckan som gick fick jag tag på ytterligare två verk av Artur Lundkvist men tror ändå att livet säger att det måste bli Aleksijevitj som får ta plats nu. Jag har avslutat en sommarromans och går vidare i en ny.
Att påbörja en romantisk resa kräver att man är klar med den gamla, annars gör man inte verket och kampen bakom det, rättvisa. Om gamla känslor ligger bakom det du läser kan det hända att även det vackraste blir infärgat i stålgrå dimmor, så vädra ut och gå sen vidare.
Med ett öppet sinne kan en god bok bli den bästa vännen du har haft, och har. Så mycket klokskap, humor, visdom och fantasi det finns i hyllorna därute, det vore synd om ingen tog hand om dem, uppmärksammade dem, dammade av och gav dem kärlek. Böcker är bästa trösten, vackraste rösten, de finns alltid tillhands när du behöver dem, och skulle aldrig narra eller exponera dina svagheter eller känslor. Ett hem utan böcker, vad är det annat än en förvaringsplats för irrande, förvirrande andar?
Det finns så många vägar - filmen om John Holm (2020) har äntligen publicerats. Jag är med på en intervjusnutt från Säljerydfestivalen 2015, en upplevelse som jag beskrev här.
Ten Years After - I Can't Keep From Crying Sometimes (live med Alvin Lee 1975)
Jag läser: Svetlana Aleksijevitj: De sista vittnena
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar