Vad är det som händer i svensk politik egentligen? Ett gravt överbefolkat flyktingläger, Moria på ön Lesbos, står i lågor och snart står 13.000 flyktingar som redan saknade hem och tillhörigheter helt utan möjligheter till skydd för natten. Bara timmar efter den förfärliga nyheten läser jag att sossarna knyter samman brott och migration i svensk regeringspolitik - och Belarus, även om relationerna är svåra men att dra in publiciststödet och de tecken på en fredlig kontakt med invånarna nu är oerhört provocerande. Inte bara för mig. Aleksijevitj är hotad, alla röster som bär folket är det. Är det våra folkvaldas svar på katastrofer, att strunta i den som behöver hjälp bara för att det låter som om man lånade fel partiidé, för i så fall har man verkligen lyckats gå i fällan. Förskjutningen av det som är tolerabelt går käpprätt åt helsike. Jag undrar faktiskt om inte coronan har stigit våra politiker åt huvudet, de behöver komma ut och vädra friskluft och sluta stå och flåsa varandra i nackarna vid kaffeautomaterna. Och hur länge ska man behöva höra allt skyllas på pandemin, vill man ha krig eller vad är det fråga om? Ibland skulle jag bara vilja stänga om det där snigelskalet jag bär på och segla iväg. Bort från allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar