 |
| Theodor Kittelsen, Näcken 1892 |
Det finns en myt som lever klarare i det mänskliga sinnet än någon annan, så klart lyser den, att den inte enbart har förklarats som kungen bland sanningar, utan den tas inte ens upp för diskussion. Den är så självklar, myten, att även om den skulle bli attackerad från ett lömskt bakhåll skulle den ge svar utifrån sin alldeles egen logik, och försvaras med sina alldeles egna vapen. Tanken på att arbeta sig fri, att köpa sig ur skulder, att framgång är lika med lönsamhet, och att allt går att mäta och förbättra, bara man vill och lägger manken till, grundar sig i ett enkelt felsteg som begicks för ungefär 300 år sedan. Tankevurpan gjordes under upplysningstiden och heter evig tillväxt.
Mot slutet av 1600-talet gick bokpressarna på högvarv, det var en tid då allt gick att förädla, bara man hade medel och mening. Och medel och mening fanns det, åtminstone i överflöd hos ett fåtal. När mänskligheten kommit in i nästkommande sekel hade idealet fastslagits som sanning och spridits över alla gränser, det gick inte att bortse från hur framgångsrikt det var att katalogisera och konkretisera världen med hjälp av kategorier och ordning. Kunskap var makt. Precis allt som fanns omkring oss gick att förädla på alkemiskt vis till klirrande guld, och kassakistorna de växte, och växte, och växte. Bevisen på att kategorier fanns var alldeles för starka och sanningen alldeles för konkret för att bortse ifrån. En sådan sanningskategori var det artspecifika geniet, som i egenskap av överhöghet kunde utnyttja naturresurserna genom att förädla dem, medan en anslutande kategori kallades lat och fick lov att skylla sig själv. Alla hade ju fötts på samma jord, under samma sol och under överseende av samma Gud. De övriga kategorierna fick helt enkelt finna sig i att vara en del av transaktionerna, och så bekräftades slavhandeln, inte minst av kyrkan som vilade på samma nyplatonska grundvalar.
Att på vetenskaplig väg kategorisera omvärlden är en framgångssaga med mersmak, eller kanske jag skulle säga bismak, för när vi har kommit in i industrialismens gyllene 1800-tal uppstod det plötsligt små, men tydliga, sprickor i fasaden. Ideologier uppstår, alla diskuterar nu ägandet och fördelningen av resurserna, och krig efter krig utbryter. 1800-talet är krigens århundrade, ingenjörskonsten skördar offer och den nya guden är omöjlig att stoppa, och ideologerna tävlar om de nya stadsboende människornas - massornas - gunst och själar. Nya existentiella frågor uppstår. Var står vi nu, vem är vi nu, varför är allt så orättvist och varför mår vi som vi gör, när vi har manualer på framgångarna och kan se vilka framsteg vetenskap och ingenjörskonst har gjort, så ändå denna tomhet. Under 1900-talet träder ekonomin fram, med bankernas hjälp slipper vi se eländet i vitögat. På papper syns varken blod eller tårar, ja nu skulle allt bli som förut igen, och alla skulle vara med. Alla som kan... Så kom 2000-talet, det digitala århundradet, effektivitetens och mätbarhetens gyllene tidevarv. Den som påstår att upplysningstiden tagit slut långt tidigare får bakläxa.
Denis Diderot, upplysningsfilosofins och kategoriernas mästertrollkarl skapade med hjälp av systematik storverket Encyclopédie Française, enligt subtiteln är detta en komplett ordbok över vetenskap, konst och hantverk. Här fanns allt som var värt att veta för att leda människan mot en upplyst framtid, det som inte fick plats i Diderots värld var inte värt ett vitten. Idag minns vi honom genom en konsumtionsteknisk term; Diderot-effekten, som påminner oss om att inte mycket har hänt sedan 1600-talet.
 |
| Claude Lorrain, Argus vaktar Io, ca 1644 |
Det lönsamma landskapet. I den skånska skogsstrategin, som myntades under rent taffliga former på SLU Alnarp denna sommar, talades det bl.a. om vad en digitalisering av "skogsvården" skulle tillföra plånboken, jo Patrik André drog sig inte alls för att plumpt åsidosätta kunskap och forskning för skral ekonomi (ägande), och presenterade skamlöst sin egenhändigt slöjdade kassako: en app där du kan sitta i din trygga lya i någon avlägsen storstad och trycka på knappar för att få ut maximal vinst ur marken... "Vinsten" är ytterst kortsiktig, här får ingen biologisk mångfald utrymme. 1600-talsdevisen "Allt det du ser är ditt att förvalta" är ett antropocentriskt synsätt med skygglappar.
Idag är detaljplanerad skog verklighet. Med drönare ser vi det vi vill.
 |
| Rönneådalen, ljuset i bakgrunden kommer från ett nytt hygge och det huggs här än |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar