Sehnsucht

riddarsporre

det pågår en ständig diskussion på nätet. Den handlar om hat.

Om jag vill ändra på livet, universum och allting måste jag börja med mig själv, utgå från att jag är kärnan till ont och gott. Att skapa sig ett universum är enkelt, man väljer position och målar dit den sanning som passar.

Jag vill inte bli identifierad med stigmata, jag är ingen Jesusfigur, för som moder kan jag känna jordens kraft och helande förlåtelse. Som förälder vet jag att tiden läker sår.

I min trädgård odlar jag glömskans blåa blomma, och då sommaren kommer kan jag se in i kalken och längta. Igen.