Borderlands

"Kudzu Project"

livet går i faser, de senaste dagarna har jag känt en rastlöshet som jag inte känt på mycket länge. Så i morse fick jag en längtan bort och mötte tösen med en fråga: ska vi sticka till Köpenhamn! Nu blev det inte så, utan efter att ha blivit påmind om kvällens begivenhet, en specialvisning av LFO-filmen med finaste vännen Patrik vid Bio Grand i Ljungbyhed som jag hade lovat honom att bevista, så lade vi om kursen tvärt och det gjorde vi minsann rätt i.

Tösen behövde litet träningskläder till innebandyn så vi beslutade oss att köra till Helsingborg stället och svängde förbi Dunkers som vi brukar göra. Jag hade på morgonen läst om den nya utställningen "Borderlands" av Helene Schmitz och förstod att detta kunde bli något stort. Helene Schmitz är ännu en doldis i utställningssammanhang och Dunkers är hennes första stora utställning, något som jag vill ge Dunkers stor cred för.
Fotoutställningen "Borderlands" handlar om möten - nej, krockar - mellan natur och kultur, om människans inverkan på omgivningen och kusligheten som följer med kulturella nedbrytningsprocesser, om maskerad kolonialism, invasiva växter, Linnés lärjungar och vetenskaplig galenskap. Utöver tankar på naturens obönhörliga och förlåtande inverkan på en fåfäng mänsklighet var utställningen hänförande vacker. Och att vi hann med konstnärens personliga guidning var en ren tillfällighet, vi befann oss vid biljettluckorna endast tio minuter innan... Ibland ska en ha flyt, helt enkelt.

"Livingrooms"

Inne i Helsingborg fann vi nästan allt vi ville handla på mindre än 30 minuter, så därefter kunde vi luncha gott på favoritfiket och köra tillbaka till Ljungbyhed i lugn och ro för att möta upp Å innan vi drog till biografen, där huvudpersonen redan stod och väntade. Han var nervös, trots att han nu har visat filmen i över 24 länder så är hemmaplan alltid värst. Du ska nu svara för din personlighet inför en skara som känner dina föräldrar och som inte bryr sig mycket om det du gör som vuxen... Ett trettiotal figurer hade dykt upp, det bjöds på fika med kaffe och kaka innan, och efter visningen fick även tösen ställa frågor till huvudpersonen Patrik inför publik. Hon är så begåvad. Han med, såklart. (Some things go without saying.)

Efter filmen, fler kindpussar och ytterligare några minuters chit-chat blev vi bjudna på middag hos vännerna i Ljungbyhed. D hade gjort en gudomlig gryta på vildsvin och hade vi inte kommit på att katten var kvar inomhus sedan vi lämnade huset runt 12, så hade vi troligen stannat kvar där än och tullat på det berömda whiskyförrådet. Men här avslutades alltså vår lördagsturné i Nordvästra Skåne. En ska sluta när en ligger på topp! och whisky, det har jag med. Putell!