söndag 8 februari 2015

En nordskånsk kulturodyssé

Vi har gjort en nordskånsk Odyssé idag och många gamla hederliga ortsnamn har dammats av. Det var alldeles fantastiskt fint väder med härligt ljumma vindar och vi beslöt oss därför för att stanna kvar på hemmamarkerna. Tekla fick nu äntligen besöka Porrarp, något som har stått på önskelistan sedan länge. På vägen dit upptäckte vi ett strövområde som låg enormt vackert inbäddat i ett gammalt geologiskt kulturområde som en gång i tiden har varit regnskog visade det sig. Bara en sådan sak! Leden gick mellan en djup bäckravin och ett sjösystem med höga bergsknallar och utsikt över knotiga tallar och gammal mossig granskog. Här tog vi en knapp timmas promenad och beslutade oss för att återvända igen till våren för att utforska lederna närmare, men idag hade vi ett annat uppdrag.

I närheten av Porrarp, vid Månsatorp, stod ett par riktigt praktfulla ekar som vi stannade vid för att fotografera. Och uppe på en kulle med stengärdesomslutna beteshagar och vid en liten insjö, kantad av en hisnande vacker gammal blandskog, låg det perfekta soldattorpet dit vi skall flytta den dagen vi har sålt våra memoarer. Två hästar skulle vi ha, några får och höns och en ilsken get som skulle få heta Kulla-Gulla.



Så fortsatte vi vår resa tvärs genom skogstrakterna, nästa anhalt var naturligtvis Kvinnaböske och på vägen dit lyssnade vi på musik och diggade högt och ljudligt, så som bara vi och the Dude kan. Kvinnaböske ligger vid Bjärehalvön, uppe på Hallandsåsens sydsluttning. Här hade våren kommit långt och all snö var förvunnen, vägen dammade friskt och min blå bil fick en mondän champagnenyans som passade parkeringen vid Margretetorps Gästgiveri, där vi stannade för att inta lunch runt tvåtiden när magarna började kurra. Både tösen och jag tog äggakaga, vi tyckte det passade fint en vårdag som denna.



Ett av utflyktsmålen visade sig ge förhinder, brädorna var ännu inte vårmonterade på bryggan ut till Sandön, men vi fick några fina bilder. Så hann vi med en omväg till Sibirien och UFO-monumentet som tösen inte hade sett ännu. Kronoskogen är suggestiv med sina mossiga vridna trädstammar, en perfekt plats för dramatiska filmatiseringar med brottsinslag eller spöktema, som Sleepy Hollow, och monumentet är exakt en sådan tacky besvikelse som ett UFO-monument från 1946 ska vara. När vi hade tagit några bilder och suckat litet gick vi ner till stranden och fotograferade varandras hårsvall i den disiga solnedgången istället. Marilynpastischerna fick avrunda en perfekt skön kulturdag. Och hemma väntade katten på att brasan skulle tändas, han ligger här än.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar