Kosmos i Kaos

Francis Bacons ateljé

jag har verkligen fantastiska vänner på fejsbook, både behövande och givande. I dagarna skrev jag med en gammal vän som sedan två år lever i ett destruktivt förhållande men som inte vågar sig ta sig ur av olika skäl. Hon befann sig i en livskris innan de träffades och kände sig i behov av någon som kunde ge hennes liv mening sedan hennes man plötsligt hade avlidit, bara ett halvår innan.
Det hade gått fort, hon kände skam över sin nya lycka och då den nye mannen plötsligt började ställa krav på henne och bilden av deras gemenskap började att rämna talade samvetet till henne, mot allt sunt förnuft. För trots att hon vet att det som sker med henne är fel, håller hon kvar vid honom. När han inte är elak är han snäll, en ångerfull hund.

När kärleken övergår i manipulation och kontrollbehov är den inte lika vacker längre.

Vännens nye man hotar, granskar, bevakar henne och ändå väljer hon att inte anmäla honom, varför? Jo, för man skäms, ovanpå allt riskerar man att bli misstrodd och dessutom har man ett samvete som vill förlåta och förstå. Det är så mycket som händer med psyket i en trängd situation men en sak är säker; det är aldrig ditt fel om du blir slagen eller hotad. Har du dessutom barn är det extra viktigt att ta dig ur, för du vill inte att beteendet skall prägla ditt barns vuxenliv. Anmäl, du gör dig själv och framtida kvinnor en tjänst och det är dessutom enda möjligheten att hjälpa förövaren, för utan sjukinsikt kommer han aldrig att bli bättre.

Skammen är förödande, den utnyttjas av människor med maktbehov och fjättrar dig till en inre monolog där samvetet bromsar dig. Du vågar inte av rädsla för vad andra skall tänka, hur samhället skall reagera. Socionomer och etnografer skulle beskriva fenomenet som grupptryck. Den sociala koden kan komma från ett håll men upprätthålls från ett annat, därför kan kvinnor vara de mest högljudda när det kommer till omskärelse eller andra sociala koder som inbegriper just kvinnor som grupp. Allt sådant är svårt att förstå, det är också därför så många väljer att förlåta och vränga sig ut och in för att försöka förstå. Och när det är försent vet vi att det aldrig fanns något att förstå.

Sorgligt, när man bara kunde älska varandra. Kravlöst.

Det tar ett tag innan bilden blir klar, när skammen har klingat av och en orkar ta tag i oordningen för att kunna utskilja ett klart mönster. För det finns alltid där, mönstret. På bilden av oordningen framträder en alldeles speciell ordning, där allt som behövs finns inom räckhåll.

I lugnet kan du hjälpa och själv gå vidare.

Helene Schmitz

6 Phrases More Important than I Love You - HuffPost