Alexander drog förbi utan större oväsen, jag tror att stormen peakade under hemresan från jobbet. Snöglopp gör inte fredagströttheten bättre kan jag säga men jag lyckades ta mig hem utan kontakt med rådjur även idag. Ibland känns livet rätt meningslöst, varför ut och köra när man riskerar så mycket? Inte en sekund idag gick utan att jag tänkte på stumpan. Eftersom planen för luciafirandet var oklar gav jag mig av tidigare i morse, jag ville inte riskera att missa något. Klasslärarna hade gett eleverna ledigt på förmiddagen - min morgonlektion uteblev alltså - så jag hade alltså kört hemifrån före tösens buss kom, helt i onödan. Meningslöst, sa Bull.
Ordinarie bildlärare var på blixtvisit idag. Ett glatt återseende för kollegorna kändes som femte hjulet för en annan. Som vikarie är man en mix av tillfällig resurs och ovälkommen rival, så ser livet ut för alla resursarbetare och något jag får leva med ett tag men jag tror att jag klarar mig! Att jag inte identifierar mig med lärarna kan bero på att vi inte pratar om samma sak, har samma humor eller utbildning, men främst tror jag det beror på att jag är på genomresa och sparar på krutet, precis som "kollegorna". Man gillar läget, liksom. Gör jobbet. Och med handen på hjärtat, ser jag inte fram emot jullunchen som jag tecknade mig för på fredag. Jag är ingen minglare, utan en trist person som faktiskt mycket hellre gillar att bjuda på små intima middagar hemma och som föredrar att gå på teater eller bio ihop med en god vän och tösen.
Jag har en lång resa kvar innan jag kommer att orka med stora sammanhang och ljudliga tillställningar igen. Efter sommarens katastrof och som livsläget blev därefter är jag glad att jag orkar med ett nytt arbete, för det är en pärs för mig. Minsta omställning är som att rida rodeo, men den känslan begär jag inte att någon skall förstå. Jag kan bara säga att jag är nöjd med det lilla livet jag har som är det bästa jag vet. Allt annat är utanpåverk, ett sätt att klara livhanken ekonomiskt, om jag inte kör på ett vildsvin eller rådjur eller halkar av vägen innan. Men så kan man inte tänka.
Attans också... Trist behöva bege sig tidigare än nödvändigt. :/
SvaraRaderaSpännande och intressant är det att läsa om ditt arbete på skolan! Kör på! Jag tänker du kan vara en frisk fläkt från världen utanför! ;)
jag hoppas det med, dock är jag en aning desillusionerad för närvarande. Kåren (som jag ser det) tenderar att se på lärandet som en demokratisk rättighet, vilket gör att skolan mer börjar likna en social inrättning än en läroanstalt... hur var det när jag själv var elev, vad tänker min egen dotter som är stjärnelev? Får hon den utbildning hon har rätt till eller måste hon finna sig i att avvakta. Vad sker på gymnasiet, hur ser elevernas kunskap ut när de nått dit? Klarar sig de svenska högskoleeleverna i en internationell jämförelse? En lärare är i mina ögon bäst om hen är fackkunnig, men den svenska "demokratiseringsprocessen" har gjort att hen i första hand bör ta hand om hela elevspektrat (och gör det med bravur...) och i andra hand ser till hur det är med kunnandet. I mina ögon är detta en politiskt rävspel som handlar om budgetekonomi snarare än om elevernas och Sveriges framtid. Snälla, säg att jag har fel.
SvaraRadera