onsdag 10 december 2014

wrong

by blacklodge
jag tror aldrig jag har tagit med mig arbetet i samma omfattning förr som nu, eller så är det jag som glömmer. Visst höll jag på med auktionsresultat, gick igenom varje klubbslag på nätet, alla tillgängliga nättidningar om branschen, nyhets- och trendspaningar. Och då jag pluggade... Helg vad är det, liksom? men nu, jag gör inget annat än skriver om arbete på bloggen, vad hände? det hjärtat är fullt av talar munnen sägs det, jag vet inte. Nu när två veckor har gått kan jag konstatera att det som är roligt med skolan är eleverna, inte lärarna. Jag är litet trött på jargongen, såg att det fanns ett litet uppslagsverk om skolans fackvokabulär i hyllan ovanför mitt skrivbord. Det är en märklig värld där ute, å ena sidan talas det om att göra sig förstådd, medan å andra sidan är det tydligen viktigt att inte vara alltför lättolkad. Jag antar att det är likadant för alla yrkeskårer - självaktningen ligger tydligen i retoriken.

Nåja, jag har idag fått min egen dos rappakalja, fick nämligen hem senaste avhandlingen från mitt Alma Mater; "The G-Word: Virtuosity and Violation, Negotiating and Tranforming Graffiti" av eminente Jacob Kimwall. Jag tror att ingen annan fakultet är lika passionerat intresserad av att såga sig själv vid fotknölarna som den konstvetenskapliga. Här har vi ytterligare ett bevis för detta. Vi konstvetare älskar att ifrågasätta allt så till den milda grad att vi ansätter oss själv och de grundvalar som ämnet har vilat på under decennier, tills det spricker i fundamenten. Visst är det härligt! Jacob Kimwall är ämnets nye gossen Ruda, killen vi alla vill känna, han som kommer från golvet, en skitig arbetartyp med sprejfärg på jeansen. I den konstnärliga akademiska världen idag finns det inget fulare än akademism, inget som stinker värre än konformism, inget som är tristare än estetik... i denna världen är det chic att vara anti, men det gäller att veta vilken sort för det är lätt att ta fel om du vill vara rätt. Och om du tror att det alltid är tidningarnas kulturjournalister som sätter tonen tar du fel. Ironi är ute, elakheter är ute, blockpolitik är totalt ute. Idag är det subjektiv ärlighet, gedigen kunskap och emotionellt djup som gäller om du vill vara rätt. Inget är fel då du är påläst, minst av allt om det som alla avskyr att prata om, som svårplacerade saker likt etik och moral, sådant älskar en konstvetare. Graffiti, t.ex. är det konst?

blacklodge. Favorit just nu.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar