Ur Fokus

tänt vare här

jag ser flera julpyntade hus på vägen från Helsingborg, där jag har varit för snart sista gången med tösens tandställning. Vi skådar slutet... vilket de där husen inte tycks göra. En del är så överhängda med bjäfs att jag anar att ägarna har tjuvkopplat elen. Dessa vansinniga detaljer. Upplysta tomtar, renar, björnar och klockor, pyntade stolpar och flaggstänger. Jag kräks lite i munnen (trendigt uttryck som visar att en hänger med) och tycker mig ana en bristande helhetssyn hos den som har format skapelserna. Anar de inte att grannen riskerar få sömnbrist och epilepsi eller att biltrafikanterna bländas av blippet? är det med flit de understår sig att förstärka det trista på sina redan tradiga kåkar, för ironi handlar det väl knappast om, när människor under juletid lägger ner en oförsvarlig mängd resurser på bling-bling och bjäfs som snarare förstärker fulheten hos en gråbrun jul än tvärtom.

Jag ser mig omkring; En självlysande jultomte i ett panikavsågat träd efter senaste stormen. Strålkastarbelysta papperssnögubbar som blivit uppspikade på rad över den oproportionerligt stora inglasade verandan. Vandrande ljusslingor i många kulörta färger på det nybyggda täckta trädäcket (som snart får skjutbara fönsterglas, eftersom söderläget inte visade sig vara så mysigt mot den trafikerade vägen). Hastigt uppslängda ljusslingor på spikrakan av låga grindstolpar. En upplyst tuja. Och alla obligatoriska trekantsljusstakar, placerade i VARENDA fönster, även uthuset såklart (för här skall inte en chans till upplysning förgås). Med fördel sätts stakstackarna som ärvts av mor och far upp på vindsfönstret, eftersom de inte längre passar in i det perfekta arrangemanget av varannan trekantsljusstake och fönsterstjärna på pinne, ( på så vis blir stjärnraden ABSOLUT snörrät, för vem vill uppleva trassliga, sneda hängstjärnor igen, det är ju SÅ 90-tal). Detaljer, detaljer.

Hade dessa kriminella pyntmarodörer bara brytt sig om att ta några steg utanför den inglasade verandadörren (tidigare vackra farstun) skulle de kanske se det jag ser. Att det tidigare gamla, charmiga gårdshuset eller torpet har vandaliserats genom uppstramade 90° vinklar och tillbyggen, enorma, trekantiga vindskupor, billiga treglasfönster med moderna prefabricerade fönsterfoder,  panoramarutor med alldeles för stora spröjsrutor (praktiskt löstagbara, såklart), exakt gjutna takpannor, blanka träfasader i fantasifalurött, eller att den gamla uppvuxna trädgården har förvandlats till enorma, rakschaktade gräsmattsytor... ovanpå allt är det alltså obarmhärtigt upplyst och förstärkt. Det är så att man gråter.

Somliga skulle verkligen må bra av en allroundsyn. SD, t.ex. som envisas att deras Sverige mår bra av etnisk rensning och att Demokrati är något som kan jämställas med ultranationalism och en därtill anpassad, enögd kultursyn. Eller Alliansen, vars kulturförakt senast visade sig i vansinnesförslaget att radikalt minska stödet till kulturtidskrifterna. Ja, nu fick de visserligen ge med sig en smula, efter ett massivt motstånd från oss kulturarbetare som förstår att ett kulturliv utan en medial bas utöver mainstreamets bling-bling av rara katter och TV-chocker utarmar förutsättningarna för ett fortsatt framtida intellektuellt liv.
Så.
Mindre detaljfokus, tack.

en vacker björk förtjänar allt ljus på

Sensation's Fix - Music is Painting in the Air